Tåget stannar i Sandhem. Jag vet verkligen inte var det är, mer än att det är... här. Typ första stationen efter Falköping. Hit hade jag kunnat lifta med min faster Mithe om vi hade tänkt på det lite tidigare. Men än så länge är allt i tid vilket i sig självt är tillräckligt förvånande för att göra mig på gott humör.
Att resa är egentligen ganska trevligt. Jag kollar in mina medpassagerare och tjuvlyssnar lite. Snett mittemot mig sitter två kvinnor och pratar om Björn Ranelids insats i Melodifestivalen. Jag har ännu inte hört ens en nanosekund av denna tillställning och har inte för avsikt att göra det heller. Bredvid mig sitter en kvinna och läser vad jag skriver och jag undrar var det är med en del män... hur de brer ut sig liksom. En storväxt man sitter så bredbent på sitt säte att de två passagerarna på respektive sidor om honom får sitta på sned, ute på kanten på sina säten. Varför säger de inte till honom? Eller åtminstone ger honom onda ögat?
Snart är jag i Jönköping...
3 kommentarer:
Hur reagerade kvinnan bredvid dig när du skrev "Bredvid mig sitter en kvinna och läser vad jag skriver"?
Resa är meningen med alltihopa.
Vad skulle hon göra, mer än att sluta läsa och glo ut genom fönstret? ;)
Resan är målet. Fast kanske inte just idag...
Brorsan bodde i Sandhem innan. Där hade vi kul. Spelade in en hip hop-parodiskiva, drack maskrosvin och ölade på Grevens pizzeria.. :-)
Skicka en kommentar