mera skriva mindre blogga

I morgon smäller det! Första november och NaNoWriMo går av stapeln! Jag har verkligen ambitionen att fullfölja utmaningen och det innebär att jag helt enkelt måste dra ner något på bloggskrivandet. Mitt dygn har inte fler timmar än någon annans.

Men jag ska försöka vara ganska regelbunden ändå. Själva skrivskrivandet tänkte jag, under arbetsveckorna, förlägga till en stund på morgonen och sedan på kvällen. Dessemellan kommer jag säkert att klottra här också.

Wish me luck!

En sak är säker: jag skriver bättre än jag bowlar! Alltid något!

höstlov, typ...

Nu blir det lite roadtrip. Jag avslutar min arbetsvecka och tar ut ett par dagars inarbetad ledighet som ska tillbringas med några av dem jag gillar allra bäst. Andra jag gillar allra bäst får vänta lite!

Bilen är tankad, stereon laddad med fin ljudbok (och jag har en i reserv) och jag ska bara gå hem och hiva ner några pryttlar i resväskan innan jag låter kylaren peka norrut. Sommardäck är nog inga problem idag, och innan jag kör hem igen är vintersulorna på.

happy halloween

Första gången jag hörde talas om Halloweenfirande i Sverige var någonstans borta i skarven mellan åttio- och nittiotalet då Matildas nyinflyttade, amerikanska klasskompis Tiffany bjöd in klassen till Halloweenfest. Visst kände jag till själva traditionen men hade inte stött på någon som firade detta. Och inte fanns det häxhattar och pumpor och orange ljus och hittepåspindelväv och monstermasker och sådant i butkerna heller. Det skulle väl vara på Buttericks då? Men som jag minns det så löste vi det ändå.

Och nu kommer Halloweenskyltningenredan i början av oktober och de flesta av mina ändå nästan vuxna elever tror nog att vi alltid firat Halloween i Sverige - även om de också vet att det är en keltisk tradition, ursprungligen.

Mestadels är nog Halloween ändå köpmännens högtid...

Själv firar jag inte halloween. Men jag äter gärna pumpa! Kanske skulle jag göra en paj i helgen? Eller en god soppa?

veckans bibliotek v 44

Annex to the Senate Library, Paris, France

tisdagstrivsel

Dagen har snabbt runnit undan med planeringsmöten, gemensam lunch, mera möten och en liten eftermiddagsfika med kanelbullar och småprat. Nu ska jag, i den sjunkande solens sken, köra och tanka bilen och åka inom på biblioteket för lite inlämning och nylån. Sedan ska jag åka hem och bara ha det gott. För det är jag värd. Typ.

A Room With a View. 15:39

förbereder nanowrimo

Att skriva 50000 ord på en månad, som en ska göra i nanowrimos utmaning, funkar inget vidare i Wordpad. Så nu har jag tagit tag i mig själv och installerat OpenOffice. Inte en dag försent, säger jag bara! Dessutom behöver jag ha ett analogt skrivverktyg för alla de där infallen och idéerna som börjar dyka upp i mitt huvud. Så jag har köpt mig ett nytt skrivblock också. Jag känner mig ganska laddad!

tisdag morgon, park lane

Jag vaknar av regnet och blåsten i natten. Ligger en god stund och lyssnar och är glad att befinna mig inomhus i min varma, sköna säng. Min hjärna vill börja arbeta men jag lyckas tvinga ner den på en lagom aktivitetsnivå igen. Ibland fungerar det bra att tända lampan, ta fram anteckningsblocket som ligger i sängbordslådan och skriva ner det jag tänker, så att jag sedan kan släppa det, men den här gången behöver jag inte. Sakta somnar jag om. Drömmer om min cykel. i drömmen cyklar jag från Karlskrona mot Emmaboda. Backarna är brantare än jag minns dem, vägarna så mycket smalare och dikena så djupa. Min cykel har ingen broms och jag blir till slut tvungen att kliva av, vända cykeln och leda den tillbaka och försöka hitta en mindre riskabel väg hem.

Ute droppar regnet ännu mot rutorna, men det blåser inte alls. Jag har inte bråttom idag - vi börjar egentligen inte förrän halvnio. Jag får se när jag går till jobbet. Jag har en del att göra, förutom de redan inplanerade mötena, och tänker att jag gärna vill komma igång så snart som möjligt.

På mitt soffbord - ett par ljus vars milda vaniljdoft blandar sig med ångprna från det heta, nybryggda kaffet. En tisdag så god som någon.

the big lebowski

När dagens arbete på Folkets Hus är slut går jag och Susanne till Fenix för att fördriva en timme innan vi beger oss till Nöjeshuset för aw med kollegorna. Vi dricker varsin mugg te och pratar om dagen, om glasriket och om att hålla sina drömmar vid liv.

Köket på Nöjeshuset är alltid bra och den efterföljande bowlingen blir rolig. Inte var jag allra sämst hellre, vilket jag hade trott. Heh.

rapport från mittens rike

Mitt på dagen. Vi sitter ett gäng, efter lunchen, och summerar dagen så här långt. Satsningen är bra - men vi känner inte att det är något vi kan ha någon reell nytta av. Tyvärr.

Men den tecknade filmen var söt. Jag hade gärna sett resten av Vem-filmerna.

google is your friend

Nu vet jag mer om vad dagen ska erbjuda. Evenemanget heter "Biografen som klassrum" och vi erbjuds också att, om vi vill, se den efterföljande filmen Jörgen + Anne = sant. Säkert en bra film, men när jag ser att målgruppen är årskurs 3-5, så kommer jag att passa.

I programmet, som ser genomtänkt och trivsamt ut, ser jag att utgångspunkten är LGR11. OK. Då vet jag. Det blir som när jag spelade viola och det nästan aldrig fanns noter i C-klav utan jag fick transponera - antingen i huvudet eller, om det var knepiga stycken, på papper. Vi som jobbar enligt gymnasieskolans läroplan får försöka överföra en del av tänket till vår verklighet, som i många avseenden inte ser ut som grundskolans, när det gäller styrdokumenten.

Fast nu ska jag inte vara sådan. Det kanske kommer om hur en kan göra små filmer själv, i Bambuser och liknande, och använda i undervisningen - eller låta eleverna göra det! Det hoppas jag på.

gryning över emmaboda

Jag vaknar långt före det är dags att gå upp. Jag tänker att det är min inre klocka, som under hösten vant sig att stiga upp vid sommartid och nu måste börja ställa om sig. Ett par mornar till så är det säkert ordning igen. Det är skönt att ligga under täcket och bara fundilera. Tänka på mina nära och kära. Undra varför kommunen inte kollat upp hur det blir innan de byter ut lamporna i gatlyktorna. Ute på gatan står två stolpar och de nya kamporna lyser som helljus och troligen rakt in i grannarnas hus. En lampa på en tvärgata bländar mig när jag sitter här i soffan. Mycket märkligt.

Till slut går jag upp och tar en dusch. Brygger en kanna kaffe, tänder några ljus och slår på teven för lite nyheter. Samlar ihop mig inför en dag som jag inte vet så mycket om. Eleverna har lov den här veckan och för de lärare som bor i storstadsregionerna är det Skolforum, Skoldagar, EdCamp och liknande. För oss lantisar är det annat. Det jag vet om dagen idag är att den ska tillbringas i Folkets Hus och att temat för dagen är hur en kan arbeta med film i skolan. Vi får väl se vad det blir. Förhoppningsvis lärorikt.
Jag har i alla fall laddat med mjuka, sköna kläder (jag fruktar att det blir mycket stillasittande), vattenflaska och anteckningsblock.

Ikväll blir det afterwork med bowling. Det ser jag fram emot!

lundströms bokradio, babel och isbjörnar

Igår morse, på utmärkta Lundströms bokradio i P1, berättade Bodil Malmsten om sitt skrivande och om hur hon nu, med boken Så gör jag: konsten att skriva, delar med sig av sina bästa skrivartips. Jag har redan beställt den. I kväll kommer hon dessutom till Babel för att berätta mer - och hon får sällskap av John Irving!

Och dessförinnan blir det... isbjörnar. SVT2 förnekar sig inte!

 Men först ska jag hänga en tvätt.

i'm walking on sunshine

Jag ser ingen anledning till varför jag ska ta bilen till bion i Lindås, när jag ju ändå hade tänkt ta mig en promenad. Så jag går dit. Luften är krispig och hög att andas in, färgerna så vanvettigt intensiva i höstsolen. Jag går fort, för jag kommer inte riktigt ihåg hur lång tid det tar att gå dit. Första hösten med Köriosa gick jag till och från varje repetition, och det var en bit längre.

Det visar sig att det tar nästan exakt trettio minuter. Jag kommer fram i tid, hinner hänga av mig jackan och köpa en flaska vatten. Tio kronor får jag betala för den. Hur kan det gå ihop? Hundra kronor får jag betala för bion, men då ingår fika efteråt, och samtal med regissören. Det är liksom inte många pengar, det heller.

Filmen är oväntat bra. Ett fint dokument över en tid som varit. Och över en människa som en må ha tyckt som en vill om, men som lämnade både ett avtryck och ett tomrum efter sig. En verklig statsman, en retoriker av rang och en man med ett hjärta som klappade för de utsatta.

Efter filmen serveras det fika, men jag bestämmer mig för att promenera hem igen, medan solen kastar sneda, vackra strålar över min väg. Kylan nyper i mina fingrar och jag önskar jag hade kommit ihåg att ta med mig vantar.

Det är alltså så det är; nu när vi har vintertid (a k a Riktig Tid) blir mornarna ljusare och kvällarna mörkare. Jag kommer att ha glömt det till våren.

saker och ting faller på plats

Månadens räkningar betalda. Skönt, det. Och en viss ordning börjar infinna sig i mitt arbetsrum igen. Nu ska jag bara anskaffa ett par vita bokhyllor (en hög, bred till alla mina pysslerier och en hög, smal till mina skriverier och därtill hörande litteratur) så är jag klar. Så klar jag kan bli, that is.

Och visst är min skrivbordslampa snygg? Den köpte jag igår på en möbelaffär här i Byn (jo, vi har en sådan!) till ett lite nedsatt pris. Läcker färgklick i allt det vita.

En sak mindre att skylla på...

Utsikten från min skrivplats är inte så dum, den heller...

vetenskapsradions veckomagasin

När Lillmysen verkligen var liten älskade han valar och hajar. Mest valar. Vi läste böcker om valar, tittade på bilder. Pratade om valar och han hade fina (och dyra) modellvalar från BetaPedagog i badkaret. En liten späckisunge har jag kvar - den bor i skåpet i mitt badrum. Jag undrar var de andra blev av?

När Discovery hade Shark Week eller Whale Week satt vi som klistrade vid teven. Spelade in programmen på video och såg dem om och om igen tills banden var utslitna. Rädda Willy köpte vi och nästan såg ihjäl oss på. Långt innan han började skolan kunde han tala om vilken slags val som fanns på en bild enbart genom att identifiera stjärtfenan. Vi drömde tillsammans om att göra en mysig roadtrip till Andenes, i Nordnorge, för att åka ut med gummibåt och uppleva späckhuggarnas vandring. Någonstans har jag fortfarande den drömmen kvar.

Linus ville lära sig dyka och vi såg i tidningen ett reportage om en liten kille vars pappa var dykare, och som dök med liten våtdräkt och små tuber. När Linus gick i ettan damp det plötsligt ner en hög med dykarresebroschyrer i brevlådan. Sharm el Sheik och Hurghada. Det var Linus som beställt helt på egen hand. Sju år gammal. Åh, vad jag önskade att vi hade kunnat genomföra någon av dessa drömmar.

Allt detta rördes upp i mitt medvetande när jag nyss lyssnade till Vetenskapsradions veckomagasin med ett inslag om valar och hur de faktiskt kan härma både motorljud och mänskligt tal... Fantastiskt!

upp with the tupp

En sådan här morgon kan jag känna en nästan fysisk kärlek till mitt Hus, mitt hem. Solen lyser rakt in här på övervåningen och fönstrens spröjs skapar vackra skuggmönster på de vita väggarna. Eftersom det dels är söndag och dels är vintertid vaknar jag tidigare än jag både vill och behöver. Före klockan sju enligt Riktig Tid.

Ligger kvar en stund i sängen, lyssnar på fantastiska Språket i P1 och tittar ut genom fönstret innan jag går ner i köket, kollar termometern (-7.3 grader ute) och brygger på en kanna kaffe. Brer ett par mackor och går sedan tillbaka upp i sängen. Pufflar upp ett par kuddar bakom ryggen och tänker att om jag nu inte kan somna om så kan jag ändå stanna kvar i sängen. Länge.

Några planer för dagen har jag ändå. Det är ju Film i Glasriket och jag ska se Palme, tänkte jag. Och ställa i ordning i arbetsrummet, efter möbelmåleri och annat stök. Ta mig en skön promenad. Det räcker så.

pyssellördag

En vilsam dag i hemmets sköte. Välbehövligt. Jag målar på skrivbordet jag köpte igår. Klär om en stolssits. Går igenom, och kompletterar, min "samling av vita orkidéer. Jag köpte två nya idag. Min vana trogen köpte jag en i "fina butiken" och en på Konsum. Det brukar inte vara någon större skillnad på livslängden. De jag köpte strax före advent förra året blommar båda än... Den ena har kraftiga blommor och en ny stängel är på väg upp. Den andra har alldeles i dagarna tappat de sista blommorna, men har en ny tredelad stängel i vardande.

Annars läser jag lite i Simone de Beauvoirs Mandarinerna, kalkar av kaffebryggaren, dammsuger och vandrar omkring i mitt hus. Flyttar en sak här och några böcker där. Funderar på att flytta ner Billy Björk från arbetsrummet till matrummet/biblioteket och skaffa en vit, i stället, upp dit. Komplettera den med en smal, hög, vit också - för lite skrivarmaterial. Dricker te och lyssnar på Jan Johansson. Är.

nördarna regerar

Jag ser ett program på teve om nördar. Intelligenta killar som berättar hur de, i skolan, aldrig vågade high-fivea sig själva eller ens se särskilt glada ut när de fick tillbaka sina prov eftersom de visste att de antagligen fått bäst betyg i klassen... Att lyckas i skolan var töntigt. Nördigt.

Igenkänning. Big time.

Fast... jag var nog mer töntig än nördig. Alltså... själva ordet "nörd" fanns inte ens då. Men hade det funnits hade jag nog varit det - och töntig. En töntig boknörd.

Och det är jag stolt över. Att vara en boknörd. En som fortfarande "vinner" när en ska fylla i sådana där listor som "Hur många av dessa 100 böcker har du läst?"... En som kan dra paralleller mellan olika böcker och författare. Som kan få syn på intertextualitet och fnissa gott åt litterära referenser som andra missar.

En annan sak jag är stolt över är min goda vän Martin som om en liten vecka bokdebuterar med Martins stora röda. Enligt eventinbjudan på Facebook är det "en tankebok om livet, kärleken, gudinnor och politik... En tänkvärd och berörande bok som med kåserier, tankeord, sagor och satir på ett självutlämnande sätt handlar om det i vardagligt tal kallar livet." Underbart! Jag kommer att lägga allt annat läsande åt sidan när jag får boken i min hand!

Och Martin... du är en nörd. Den nördigaste människan jag känner, tror jag. En religionsvetarnörd. En historienörd. En socialistnörd. En hårdrocksnörd. En livnjutar-, debatt- och kärleksnörd! Härligt!

Och... just när jag lägger upp den här bilden... så kommer jag på hur många associationer en kan göra. Börjar skratta högt för mig själv. Men... jag låter den ligga kvar. Ett vet jag - detta är inte den kroppsdel du främst tänker med. Ett vet jag inte - om den kan länkas till titeln på din bok...

Ännu ett verk av Bertil Vallien...

det är höst på min planet

Jag har sovit tio timmar i natt. I ett enda sträck. Jag har drömt. Jag har glömt drömmarna. Alla utom den sista. Jag stod i ett badrum. På väg hem till min älskling men kvardröjd av olika anledningar, så där som det kan bli i våra drömmar. Jag skulle bara sminka mig och sedan åka iväg. Men hur jag än donade och tog bort och fixade igen så såg mina ögonbryn ut som Breznjevs i alla fall. Under tiden jag stod där och försökte lägga makeup kom min moster in i badrummet. Hon ville föreslå en annan man till mig. En fin, kristen man. Lyckligtvis vaknade jag där.

När jag kom ner i köket för att sätta på kaffet visade termometern -7.6 grader. Frosten har tagit ett hårt tag om alla vackra, flammande löv och gräsmattan ser ut att vara gjord av silverstrån. Då är det gott att lyssna på pelletsbrännarens mullrande nere i källaren, dricka sitt kaffe och ha några ljus tända vid bordet. En morgon som gjord för min höstlåt framför alla andra höstlåtar.

åh... snaaart... downton abbey...

Hos rara, sköna Anna blir jag påmind om en av de bästa serier jag någonsin sett - Downton Abbey. Och jag upptäcker att den nya säsongen börjar sändas i SVT1 redan nästa lördag, den tredje november. Can't wait!

bokprat och en bit på väg

Bokprat i två grupper idag. Treorna som läser EngC håller på med Toni Morrisons Beloved och de tycker den är jobbig, svår och... bra. Och i Sve01 har alla läst en valfri bok som de idag har reflekterat och samtalat om i grupper. Allt från vampyrer och äventyrsböcker till Utvandrarna och Vargbröder. Bokvalen må vara spännande i sig, men det verkligt intressanta är alla sköna samtal som blev! Och det är minsann inte bara Zlatan som kan få killar att vilja börja läsa. Det kan Game of Thrones också göra, fick jag veta idag. Sweet!

Efter arbetsdagens slut, traskade jag hem hämtade bilen och körde några ärenden. Handla lite mat, ifall jag skulle få lust att äta något i helgen. Fyllde på vinstället. Lånade ett par filmer på bibblan - Igelkottens elegans (jag har läst boken och älskade den!) och CousCous. När jag ändå hade bilen med mig passade jag på att köra bort till Miljöstationens second handbutik för att se om det fanns något skrivbord där. Om inte ett som matchade mitt fina, gamla så åtminstone något som skulle trivas tillsammans med det. Och i samma ögonblick jag klev in fick jag syn på det! Snabbt som en iller letade jag upp en passande stol och betalade. Det var då en väldans tur, för när jag burit ut stolen till bilen och kom in igen för att kånka ut bordet så stod där en snubbe och fingrade på det. Men han häll god min och höll till och med upp dörren åt mig när jag bar ut det. På väg hem svängde jag inom färgaffären och köpte nagellack och färg. Här ska fiffas och moffas i helgen!

jag hjärtar hösten

A Room With a View. Kl 09:58

nanowrimo - en spännande utmaning för skrivande

Häromdagen tipsade Kina mig om något som heter NaNoWriMo och sa att det vore något för mig. Jag har aldrig hört talas om det så jag kollade upp det och det visade sig vara ett slags event för människor som tycker om att skriva och som dessutom vill utmana sig själva. Komma igång med sitt skrivande. Komma en bra bit på väg.

NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och går ut på att en, mellan 1-30 november skriver minst 50000 ord. Ni läste rätt: FEMTIOTUSEN. Det innebär ca 1666 ord om dagen. I runda slängar fyra A4-sidor. Kanske fem. Varje dag.

Å andra sidan handlar det inte om att skriva något färdigt, eller ens bearbeta sin text. Det kan en göra i december. Eller januari. Eller varför inte under resten av 2013, om en så önskar. I november ska en bara skriva. Och skriva mer. Hur svårt kan det vara, liksom? För att citera Hemingway:

"There is nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and bleed."

Så... utmaningen är antagen. Alea iacta est. Och det var det inte Hemingway som sa.
Någon annan som är på, kanske?

TJOHEJ! Typ.

glassigt i glasriket

Bubbelbordet

Jag är förvånansvärt pigg denna mörka och kalla snöströsslade morgon. I synnerhet om en betänker att jag kom hem lååångt efter vad som vanligen är läggdags för mig, en vardag. Men jag tankade glad energi av en trevlig kväll och värmen... ja, den finns inuti mig.

När vi skulle sätta oss i Susannes bil för att köra bort till Folkets Hus upptäckte vi att framrutan var täckt av en illasinnad isbark. Och hon hade ingen isskrapa. Tur då att jag hittade en gammal, blå kam i min väska med vars baksida jag kunde skrapa bort eländet. Susanne hade framgång med ett gammalt ICA-kort.

På Folkets Hus var det stilenligt förberett med röd matta och marschaller. Glada, uppklädda människor och, vilket Susanne noterade, en jämn fördelning mellan män och kvinnor. Annars brukar det ju vara ett överskott på kvinnor på kulturtillställningar... Det minglades, dracks bubbel och sorlades och sedan åts det en riktigt god, bosnisk buffé innan det var dags för invigningstal av VD:n för svenska filminstitutet, Anna Serner, som sedan förklarade Film i Glasriket 2012 öppnad, tillsammans med regissören Jan Troell, vars nya storfilm Dom över död man vi därefter fick se. Ett nära porträtt av en man, Torgny Segerstedt, vars integritet som journalist och sanningssägare skildrades utan att fördenskull väja för att han också var en man som behövde sina kvinnors (mamman, hustrun och älskarinnan) stöd för att hålla samman. Också en påminnelse om den totala flathet som Sveriges regering uppvisade gentemot Tyskland, Hitler och den nazistiska regimen under andra världskriget. Att applådera efter en filmpremiär hör ju till, men det är inte ofta en kan rikta applåderna direkt till en närvarande regissör - åtminstone inte här i Byn!

Johnny Cash underhöll under buffén. Eller snarare Peter Olsson, med basist.

mingel mangel

Här är vi nu, jag och vännen, tillika kollegan, Susanne:

det ser ljust ut

Av solen förjagas den mörkaste natt... och himlen är åter så oskyldigt blå.

Arbetsdagen fortsätter. Planeringsmässigt har den blivit lite kullkastad, eftersom jag vid ett par tillfällen täckt upp för sjuka, eller av annan anledning frånvarande, kollegor. Och ett utvecklingssamtal som jag visserligen hade noterat, men glömde tänka på i morse. Dock var jag förberedd när det var så dags.

Jag jobbar lite på övertid just nu. Ingen egentlig idé att gå hem innan filmevenemanget. Så jag stannar kvar här. Det finns liksom alltid att göra. Men jag skulle vilja ha mig en macka. Det skulle jag. Jag får ge mig till tåls och hoppas att kvällens buffé stillar värsta hungern. I stället leker jag med Google Translate och ett par texter, för att visa elever att det egentligen är en ganska kass idé att använda det i stället för att göra jobbet själv. Jag kunde säga det till dem, men det är bättre att jag ger dem lite att arbeta med och att de sedan, utifrån uppgifterna, själva fattar... Lite show - don't tell, typ.

förberedd för invigning

Invigning av Film i Glasriket 2012, alltså. Jag är förberedd - har min allra längsta kultursjal på mig. Fem meter, är den. Ge eller ta några centimeter.

Fan... måste nog försöka få till stånd ett gardinbyte...

if it's not broken... don't fix it

Hos läraren och bloggaren Paul Bogush läser jag ett intressant inlägg om hur vi lätt tänker, och pratar, kring elever som att de exempelvis är slarviga, ofokuserade, oorganiserade och rentav... lata. Och hur vi hela tiden själva glömmer bort (pun intended) att det ofta handlar om hur vi tolkar deras beteende utifrån vår egen horisont - och försöker förändra dem så att de passar oss. Det tål att tänkas på. Hur är vi själva? Hurdan är du? Jag? Finner vi inte väldigt ofta ursäkter för vårt eget sätt att handskas med livet och dess olika uppgifter - men har svårare att göra detta även för andra?

Här tänker Paul vidare, i ytterligare en tänkvärd bloggpost. Hur tänker... du?

A Room With a View. Kl. 09:04

ni sköna och fina...

Det är så här det är...

invigning i glasriket

Efter jobbet ska jag gå på invigningen av Film i Glasriket 2012. Det ska bli intressant. Jag brukar vanligen inte mingla omkring på dylika tillställningar, men är så glad att den här bygden lever och frodas. Här finns så många sköna eldsjälar! Det vill jag gärna både uppleva och stötta! Säkerligen blir det ett par biobesök under festivalveckan, också! Programmet till festivalen ser spännande ut!

morgon i glasriket

Det är tungt att vakna, nu när mörkret ligger så kompakt. Jag har ordnat det så att sovrumslampan tänds en kort stund innan jag vaknar, så att jag kan påbörja uppstigningen mot vakenhet i lite sakta mak. Regndropp mot altantaket tränger in i mitt medvetande. Första signalen från telefonen stänger jag av, men sätter på radion. Där flyter pratet sakta och stilla. Vid andra signalen kliver jag upp. Jag vet inte vad som skulle hända om jag inte gick upp då. Antagligen skulle jag sova fortfarande...

Arbetsdagen väntar. Handledning, uppföljning, planering, återkoppling och undervisning är i fokus idag. Men inte än. Än är det tända ljus, nybryggt kaffe och morronteve. Just nu är samtalet inriktat på våld mot kvinnor. Våld i nära relationer. Sorgligt nog är det ett ständigt lika aktuellt problem. (Och ja, våld förekommer även mot män - men inte alls i samma utsträckning och på samma vis...) Och något som angår oss alla.

shit goofy translation*

Mom samtal rynkor
consumerhealthguide.co.uk

Lokalt svenska Mamma
avslöjar sin hemlighet för
att minska rynkor. Läs mer
.



Just så ser en del av annonserna ut på högersidan av min facebooksida. Och så finns det de som tycker att Google Translate är en fullt tillförlitlig översättningsstjänst? Jag översätter tillbaka, mha samma eminenta tjänst...

Mom talks wrinkles
consumerhealthguide.co.uk

Local Swedish Mom
reveals his secret
to reduce wrinkles. Read more
.



Just to see some of the ads on the right side of my Facebook page. And then there are those who think that Google Translate is a fully reliable översättningsstjänst? I translate back, with the help of the eminent service ...


Oh well. Också ett ondagskvällsfördriv. Och en lektionsplanering!


*skitfånig översättning

favoritcitat

Ovanför fläkten i mitt kök har jag en griffeltavla. Där brukar jag skriva skitbra citat. De citat som hamnar på tavlan är olika Frank Zappacitat. Den mannen har sagt så vansinnigt bra grejer och jag har svårt att bestämma mig för vilka som är bäst. Just idag är det jämnt skägg mellan...

“A mind is like a parachute. It doesn't work if it is not open.” 

och

“If you end up with a boring miserable life because you listened to your mom, your dad, your teacher, your priest, or some guy on television telling you how to do your shit, then you deserve it.” 

En annan dag kan det vara helt andra klokord från honom.

Jag gillar litterära citat också. Men jag tenderar att glömma dem, emellanåt. Tokfavoriten nummer ett är i alla fall "Här ligger jag och duger!", vilket är titeln på en av Bob Hanssons diktsamlingar. Ett annat jag ofta använder är "I morgon är åter en dag" ur Margaret Mitchells Borta med vinden. För att inte tala om Groucho Marx: "Those are my principles. If you don't like them... I have others."

Vad har du för älsklingscitat?

Detalj, Bertil Vallien

jag känner mig reslustig

Jag vill resa någonstans. Inte nödvändigtvis nu, men... snart? Jag tänker... London. Dit vill jag.

en blir citerad

Christina Walla har citerat ur min blogg. Jag känner mig hedrad!

Åfors...

en skrivplats

En bild på BookRiot på FB och ett tips om @write_place på Twitter får mig att fortsätta fundera på den där skrivplatsen jag vill ordna mig, här hemma. Så här ser det vanligen ut där jag sitter och skriver, oavsett om jag bloggar eller skriver annat.

Jag kan inte sitta vid köksbordet längre stunder för då blir jag stel i nacke, axlar och skuldror. Det är helt enkelt lite för högt - eller så är stolarna lite för låga. För skrivande. Att sitta och äta eller fika vid bordet funkar alldeles utmärkt - även för riktigt långdragna pratfrukostar. Det testades ju senast i helgen.

Men jag vill alltså ha en bra skrivplats, i mitt arbetsrum. Dessutom ska den vara vacker och inspirerande. Kathleen Alcott har ordnat sin skrivplats på det här viset.

Är du nyfiken på hur hon bor i övrigt är det bara att klicka på bilden. Hon har till och med förverkligat en av mina tankar - att ha en kaffebryggare, med timerfunktion, vid sängen! JÄJ!

synapser

När jag går ut med soppåsarna kör glassbilen förbi med sin tutande melodi och jag erinrar mig, högljutt fnissande för mig själv, samtalet häromveckan där vi just pratade om glassbilen. Jag vet inte vilket som var roligast; farsan som sagt till sin unge att den bara tutade sådär när glassen var slut, eller han som sagt att det var... fiskbilen!

Heh.