fin fredag, på en torsdag

Mike kör till jobbet - och vi till poolen! ;)

Slit och släp

Jag socialiserar galet mycket här och medan jag stod i duschen igår tänkte jag på att inte ens här på compoundet är det ju enbart amerikaner jag träffat; hittills har jag träffat och pratat med folk från USA, Australien, Norge, Jordanien och Saudi. Ja, till och med en skotska hann jag hälsa på, på lunchen i går. Vi åt på restaurangen vid Dhahrans golfklubb. Stort, luftigt och svalt och inte en enda golfare syntes! Mexikansk mat i roligt sällskap. Resten av eftermiddagen tillbringade jag och Matilda vid en pool, på ett annat ställe. Sedan var det hem och duscha och vila lite efter pärsen vid poolen och lite senare åt vi smaskiga leftovers från grillkvällen och hängde med närmaste grannen och ett par vänner till honom.

Efter middagen och hänget kände vi plötsligt, alla tre, att en kväll med hemmapyssel kunde vara najs. Mike hade fått hem ett par lådor med beställda grejer och medan han pysslade med diverse gadgets hängde Matilda och jag i soffan och såg Avatar i 3D och åt popcorn. En klart värd och trivsam kväll!

Idag var det tänkt att vi skulle åka till Hofuf, ju. En gammal stad med mycket att se. Men avstånden är större än en tror och vi har inte fått taxinumret och därför har vi bestämt oss för en gym- och soldag igen. Det är skönt att bara umgås och trivas i varandras sällskap och Hofuf ligger ju kvar, inshallah. Nästa gång* ska jag stanna längre och då ska vi styra upp hårdare med en längre turné som både innehåller Hofuf och Riyadh, bland annat. Vad jag inte ännu gjort, som jag absolut vill göra, är givetvis att besöka en moské. Men det är inte så enkelt som en kan tro - här finns inga med "turistvisning" och de vi hittills passerat har inte känts okej att smita in i, ens via kvinnornas ingång. Det finns dock flera moskéer också här på campet och kanske kan vi testa en sådan, i eftermiddag. I kväll har vi pratat om att kanske åka ut till utställningsområdet jag och Matilda var på i söndagskväll. Vi hann ju bara se en bråkdel och det var trivsamt med alla de saudiska familjerna (ryktet säger att inga ungkarlar fick tillträde... ;)).

Middag, häromkvällen... ;-)

Torsdag idag. Arbetsveckans sista dag. Imorgon är det fredag och alltså helgdag och den förväntas alla rättrogna helga genom att bland annat besöka fredagsbönen. Det mesta är stängt och de mindre rättrogna, liksom ganska många otrogna, i den här delen av Saudi, åker över till Bahrain och shoppar och partajar. Lördagen är... lördag och sedan drar arbetsveckan igång igen, på söndag.

Det där med Bahrain är värt ett eget blogginlägg, tänker jag. Kanske tar jag det imorgon.

Nu är det i alla fall KAFFE som gäller!

                            عبدالمجيد عبدالله سيدة قلبي


* Jomenvisst blir det så! Påsklovet! TJOHEJ!

lazy days

Hade jag glömt besöket på gymmet igår hade jag blivit påmind om det när jag klev ur sängen för en halvtimme sedan. Jag har TRÄNINGSVÄRK. Det gör härligt ont. Ett besök även idag står på agendan. Men först ska kaffet avnjutas och hjärnan väckas.

Vi tog en luftkonditionerad buss till Ras Tanura. Det finns ett Aramco compund där också så bussen emellan är gratis, mot uppvisande av giltigt ID. Jag tror det här är en ganska tättbefolkad del av Saudi (dels oljan här och dels närheten till kusten?) för vi passerade flera städer som liksom hängde ihop. Lite öken är där ju också emellan, men inga dromedarer än. Det kan jag leva med. Det är värre att jag inte sett någon av Svarta Hingstens ättlingar än...


Ras Tanura ser ut som ett litet prydligt, halvamerikanskt villaområde. Men stranden... åh, stranden. Kritvit, finkornig sand och ett turkost hav. Underbart! Matilda försökte sig på att sola magen men hann väl göra det ungefär en minut innan en vakt materialiserade sig ur ingenting och viftande förmanande med fingret - och då är detta ändå en "tillåten" strand... och inte kunde vi bada, heller. Det blåste rätt bra (men varma vindar) och röda varningsflaggor var hissade. Sola gjorde vi dock, men en förståndigt kort tid, innan vi tog bussen hem igen. Bussen var väl inte riktigt i tid, men vad gör väl det när till och med busskurerna är luftkonditionerade...

På kvällen fick jag en intressant inblick i amerikanskt umgängesliv. M&M hade bjudit över ett gäng vänner på barbecue och det var en verkligt avslappnad och trivsam samling människor i skiftande åldrar. Alla är öppna och sociala och nyfikna och verkligen duktiga på att liksom bara... umgås. Det var ett äldre par (typ 53-57), det var något ungt par och tjejens mamma och några singlar mellan 30 och 40 och vi grillade och pratade och det var allt från skvaller om mataffärens ägare till samtal om politik och allt däremellan. Matilda oroade sig för att folk inte skulle bli mätta men när kvällen var över fanns det säkert ett kilo kött/kyckling kvar, en stor, halv pekanpaj, två stora sallader, och en fruktsallad... behövs ju inte lagas mat i detta huset på en liten vecka...

Eftersom idag är en arbetsdag blev det inte toksent, heller. Signalen för folk att bryta upp var helt enkelt att vi började plocka ihop och duka av och det var också coolt för ingen blev sur eller stött utan det var som den självklaraste saken i världen att vi ses och vi äter och pratar och sedan går vi hem. På det viset går det ju kanonbra att umgås även på vardagskvällar.

Idag hade vi tänkt åka till Hufuf som är en gammal, gammal stad med mycket att se, men det visade sig att det plötsligt blivit blixtedyrt att hyra en chaufför så vi ställde in det. Men en av tjejerna på middagen igår visste att det går en buss nästan hela vägen och att en sedan kan ta taxi sista biten, men en måste ha taxinumret eftersom det knappast står rader av taxibilar och väntar ute i mitten av inkentinken och det hade hon inte, så idag hittar vi nog på mest på on-camp-saker (gymmet igen... hej, muskler!... och vi har en lunchdejt!) och så blir det saudisk kultur en masse imorgon!

Och här kommer den... den obligatoriska fötter-mot-horisontbilden!

How Dare You / Lazy Ways - 10cc

kamratbedömning, pt ii

Det är ju inte bara eleverna som arbetar med kamratbedömning. För oss lärare finns också möjligheter att lära oss tillsammans och av varandra. Kollegialt lärande. Jag och en kollega arbetar på det viset. Än så länge i ganska liten skala men det finns planer på att vidareutveckla det hela.

Kollegan besöker några av mina lektioner och kikar på olika saker som t ex hur jag startar upp och genomför. En annan gång kan fokuset ligga på hur jag bemöter, förklarar, inspirerar eller kanske hur jag knyter ihop lektionen eller ämnesområdet. Observationerna kan också handla om hur jag fångar upp eleverna och ser till att få med dem alla, hur jag återkopplar, ger eleverna utrymme för samtal eller reflektion, hur eleverna får övning i att själva reflektera över och bedöma sitt eget lärande och allt möjligt annat intressant.

Sedan sitter vi ner och pratar och återkopplar och diskuterar det som förevarit. Tanken är att kollegan, som är ganska ny och ska ha handledning inför sin legitimation, ska få möta mer erfarna lärare för att se på olika sätt att jobba. Men frågan är om inte jag lär mig lika mycket genom att få syn på sådant som jag inte alltid själv hinner fundera så mycket på, i ögonblicket.

Jag tror på kollegialt lärande, helt enkelt. Jag tror på öppna dörrar och ett arbetsklimat där det är självklart att vi kollegor bjuder in varandra, välkomnar varandra, lär tillsammans och lär med stöd av varandra och utnyttjar de fantastiska resurser vi kan vara för varandra - och i förlängningen för våra elever!

För du trodde väl ändå inte att en blir fullärd? Någonsin? En klok person har sagt att för framtiden är det viktigaste inte så mycket vad man lärt sig som förmågan att lära nytt och lära om. Det är helt enkelt så att det största rummet är det för förbättringar. Och framtiden... den är ju redan här!

What Is and What Should Never Be - Led Zeppelin

desperate housewives the dhahran chapter

På skönhetssalong

Efter lunch igår bjuckade Mike på mani- och pedikyr. Matilda & jag körde till en skönhetssalong och blev omhändertagna efter alla konstens regler. Väldigt skönt om än en märklig känsla att låta någon annan tvätta (hej Jesus!) och fila ens fötter. Jag blev klar först och passade då på att prova threading... det har jag aldrig förut haft tillfälle att göra. Det är alltså att avlägsna oönskad behåring med hjälp av en tråd som tvinnas fram och tillbaka... Jag valde att testa i ansiktet... små mjuka fjun på kinderna och på ögonlocken försvann med ett litet svirr. Ja. Det gjorde lite ont. Under näsan och på ögonlocken. I övrigt var det helt okej och jag blev inte alls sådär rödflammig som jag annars kan bli när jag t ex fått ögonbrynen pincettplockade. Alla arabiskor tar bort allt oönskat hår precis hur ofta som helst med enbart threading. Tuffa damer.

Dammam by night...

Kvinnan som gjorde mitt var indiska och jag kommenterade att hon var långt hemifrån då, och hon sa att det ju bara tar fyra och en halv timme att flyga hem. Tyvärr får hon bara göra det en gång varannat år. Fast då står Aramco för flygbiljetten och efter vad jag förstod har hon både okej betalt (plus att alla förväntas dricksa, förstås) och bor, efter omständigheterna, rätt bra. Det är nog värre för de bangladeshiska och pakistanska bygg. och anläggningsjobbarna som bor en timmes färd rakt ut i den riktiga öknen... Men både jag och den indiska kvinnan blev lite tysta efter att hon berättat att hon har en liten pojke på sex-och-ett-halvt, hemma i Indien, som hon bara kan träffa två veckor varannat år. Det är förfärligt sorgligt och inte alls ovanligt.

Middagsgänget minus Hind som tog fotot

På väg hem lämnade vi kläder på kemtvätt (det kostar typ en tia att få en kostym kemad...) och handlade lite grejer så vi kunde börja förbereda grillpartyt som M&M ska ha ikväll. Det vill säga... jag såg på medan Matilda snodde ihop en salladssås, kokade bulgur och snitsade ihop en pekanpaj. Lite omvända roller, nuförti'n. Sedan delade vi på ett granatäpple och småbubblade lite till Mike kom hem. Lite soft häng och sedan for vi iväg för att hämta upp Matildas saudiska väninna, Hind, i Dammam och åka och shoppa på härliga små bakgator. Vi lyckades anlända just i tid för sista bönen och medan affärerna höll stängt en stund och bönen dånade runt våra huvuden via högtalarsystemet från underjorden strosade vi lite och sedan fick jag shoppat en gutra (ni vet en sådan där typisk röd-vit sjal som alla män har och... ja... jag tänker crossdressa lite när jag kommer hem... frågor på det? ;)), en niqab och lite saffran.

När shoppingen var klar åkte vi till The Heritage Centre, där vi mötte en av Mikes kollegor med son och sedan var det matdags. Vi började med att sitta ner, på mjuka mattor och kuddar, och dricka arabiskt kaffe med mycket kardemumma i. Sötade dadlar bjöds till. Sedan visades vi till ett eget litet rum (fler kuddar, mattor och ett 3 dm högt bord, runt vilket vi satt med korslagda ben och åt lite blandade förrätter, bland annat en härlig, kryddstark soppa och sedan hade vi beställt in fyra stora portioner som vi alla delade på. Vi började med att äta med fingrarna, men det var ganska kladdigt och vi tänkte att det väl får vara någon måtta på hur mycket av seden vi ska ta... så vi fortsatte med gafflar. En härligt fräsch iskall dryck på lime och mynta till det. Och, så småningom, den omtalade desserten Umm Ali. Söt med kondenserad mjölk, vanilj, honung, pistagenötter, nedsmulade croissanter (?), kanel, kardemumma... ahhh...

Umm Ali

Av namnet på restaurangen att döma tänkte jag att det skulle kunna vara en turistfälla, men dels finns det ju inte några turister här och dels var det bara araber som åt där... och även här var folk så himla vänliga och trevliga. En tjej öppnade, på vacklande engelska, konversation i toakön och ville veta allt om var jag kom ifrån och varför jag var här och vad jag tyckte om saudi så här långt. Idel trevliga raringar, alltså. Fast då har vi fortfarande inte sett någon mutawa (religiösa sedlighetsivrare som håller efter så att alla klär sig anständigt, och gör man inte det så petar de på en med en käpp och talar till en polis som får säga till en att ta en sjal över huvudet...) fast vi har spanat när vi varit ute, Matilda och jag. Matilda och några andra tjejer råkade ut för en sådan där snubbe i somras och han följde efter dem genom ett helt köpcenter och när de försökte smita in på en toalett så stannade han utanför...

Nu ska jag bara stjälpa i mig kaffet så blir det gymmet och sedan stranden vid Ras Tanura ett par timmar!

مي نصر- لو فيي

the everyday lives of expats

Vi tog en lång förmiddagspromenad, Matilda och jag, igår. "Campet" är stort. Det tar en timme att köra runt det med bil. Så vi kom inte särskilt långt på vår dryga timme. Men vi borde ha antingen guldstjärnor eller dumstrutar för att vi gjorde det. Det var liksom väldigt... varmt. Bitvis är det grönt, väldigt grönt med blommande träd och buskar (risajklat vatten) och bitvis är det gulgrå sand- och stenöken.

Vi gjorde också en sväng med bilen och besökte ett apotek och någon mataffär och det här känns superskumt för det är både som att vara i Saudi och USA. Varenda tänkbart, amerikanskt märke* finns här och samtidigt hur mycket arabiskt som helst. En sak jag redan blivit kär i är bageriet i affären. Där beställer en bröd med zataar (en krydda jag använde mycket när jag höll på med libanesisk mat) som sedan bakas ut i ugnen medan en väntar. Det är vad jag kallar bake-off, det! Jag ska köpa med mig en stor påse hem och baka eget!

Lite slött eftermiddagshäng, en ärendetur med Mike efter att han slutat jobbet och så Matildas ljuvliga pad thai och en granntjej över på en stunds besök och sedan körde Mike oss till ett stort kulturevent utanför campet (han var trött och ville hellre montera ett skrivbord och en stol). Stort område kring den stora utställningen 1001 inventions (och detta är ju himla KUL eftersom jag ska se en annan del av den utställningen i Karlstad runt jul!) och eftersom det var Aramco som sponsrade hela grejen låg fokus givetvis på energi och det var väldigt snyggt uppbyggt och det fanns en konstutställning (med ljusskulpturer), livemusik, food courts, stora utställningshallar med uppfinningar, historietema osv osv. Fullt med folk. Saudiska familjer är precis som andra familjer väldigt nära varandra. Männen bär på sina små barn, eller kör barnvagnar, och hänger med sina fruar (när det är familjetillställningar, vill säga) och verkar allmänt trevliga. Dessutom är saudiska karlar i sina långa vita rockar och rödvita huvuddukar väldigt snygga. När de är unga, vill säga. Jag vet inte vad som händer med de långa, stiliga unga männen eftersom de i medelåldern blir korta, tjocka och inte alls särskilt snygga? ;-) Hur eller hur... jag och Matilda var de enda västerlänningarna på hela området. Och det kändes enbart trevligt. Folk var vänliga, glada och superschyssta, helt enkelt.

Vi gick in i ett konserttält (tänk stort) också där en manskör från Libanon uppträdde med blandad repertoar av arabisk och... någon annan musik. Vi fick givetvis gå in genom kvinnornas entré och sittningen var uppdelad. Konserten skulle vara 30 minuter och jag tycker den var bra men efter 15 minuter började folk bli rastlösa och när vi gick ut var den först fullsatta läktaren nästan tom... Sedan tog vi en sväng på området och så hämtade Mike upp oss igen. Kanske åker vi dit igen, en kväll, för det fanns mycket mer intressant än vi hade tid att upptäcka.
(VARNING! Videoklippet är långt och ganska meningslöst.)

Nu på förmiddagen har vi fixat mig ett ID (intressant inblick i saudisk byråkrati där vi antagligen hade suttit i ett väntrum fortfarande, om inte en chef Matilda känner just råkat passera och som fixade allt med en tangenttryckning - ja, det vill säga... inte fingeravtrycken  och fotograferingen.. men godkännandet...) så att jag kan åka ut och in på campet helt fritt utan att anmäla mig i någon av gaterna varje gång. Frihet. Typ. Dagen väntar på oss. Lite disigt, så något strandliv blir det nog inte, men det finns så mycket annat att hitta på. Manikyr, till exempel. ;) Ikväll blir det utgång off-camp med Matildas saudiska tjejkompis, vilket jag ser mycket fram emot!

Ticket to 'freedom'...

*Jag har hittat Kool-Aid! Hurra! Det är superbra att färga ull med!

åh... kaffe...

Det finns ju ingen som helst anledning att bryta sköna morgonrutiner. Mike har åkt till jobbet (söndagar är saudiernas måndagar...) och Matilda är inte riktigt vaken än, så jag smög upp och  fixade mig kaffe och nu är hon vaken och vi sitter i soffan och bara slöpratar och det är en fin söndagsmorgon...

Planer för dagen? Vi får väl se. Jag har inte fått mitt ID som tillåter mig att fritt passera ut och in från compoundet, annars kunde vi tagit bussen till stranden. Men campet är stort nog att utan vidare kunna roa oss hela dagen, ändå. Här finns golfbana (nej, jag spelar inte... bara nämner det ;)), ridhus, affärer, fina promenader, gym och whatnot. Så vi börjar väl med att utforska det och så utvidgar vi expeditionerna på egen hand när jag fått den där passersedeln. En förmiddagspromenad börjar vi med.

Soundtrack, Bint Salem

lite vardagsedge på det då

Anlände till Bahrain helt planenligt och gick med tvärsäkra steg till rätt passkontroll (det finns några att välja på, om en säger...) och langar upp passet och inrese/transitformuläret med ett glatt leende. Passkontrollanten leende var inte mindre brett än mitt när han lutade sig fram och sa... "Madame... This visa is only valid for entering the Kingdom by air" (han menade Saudi till vilket jag ju skulle åka över den vackra King Fahd Causeway (googla!) tillsammans med Matilda och Mike. Jag frågade om han skojade med mig men... det gjorde han inte. Under några nanosekunder höll jag faktiskt på att bryta ihop. Efter två timmars sömn i natt och all JÄVELSKAP som snubben på ambassaden i Stockholm släpade mig igenom för att få det förbannade visat... och efter att jag med feta VERSALER skrivit på bägge visumansökningarna "WILL ENTER THE KINGDOM BY LAND FROM BAHRAIN VIA KING FAHD CAUSEWAY... så kunde dumj*veln inte skriva rätt på mitt visa? Jag kunde ju liksom inte kontrolläsa det... Jag frågade passkontrollanten vad jag nu skulle göra, väl vetandes att M&M satt och väntade utanför bagageutlämningen. Han lutade sig, fortfarande leende, tillbaka och sa "Madame... the way I see it you have two choices. Either you go to the transit desk and book a flight to Dammam, in Saudi... or I can provide you with a Bahrain temporary visa... but it will probably not work and it is your responsibility if something happens".

Mina bästa beslut fattar jag vanligen på stående fot och eftersom jag inte fick kontakt med M&M (telefonen funkade först inte) och eftersom en biljett till Dammam kostar minst trehundra dollar så sa jag bara... att jag tar chansen. Så jag fick vänta i kanske fem minuter och sedan kom en annan vänlig man och tog mig med förbi passkontrollen och gav mig en liten papperslapp som han ville ha fem dinarer för. Jag frågade om han tog kort eftersom jag inte hade fem dinarer. "Well, madam... don't you have any currency at all?"... Nä, det har jag inte eftersom jag ju ska direkt över till nästa land... sa jag. Men, sa jag också, jag har två dinarer. Då såg han genast lite gladare ut och sa att det skulle räcka. Det visste jag att det skulle. Det var därför jag hade två dinarer, som M&M gav mig förra veckan för att slippa trassla med kort...

Min väska var nästan först ut på bagagebandet och utanför väntade M&M med kaffe. Jag förklarade läget för dem och sa att jag kanske ändå skulle ta det där flyget eftersom vi riskerade att annars få vända vid gränsen och köra tillbaka. Mike ringde en kollega som sa att vi gott kunde försöka och så gjorde vi det. För att komma in i Saudi stannar man fyra-fem gånger (först nån vägtull och sedan ut ur Bahrain - och då är det abaya på - , så en passkontroll (där en får köra åt sidan och gå in på ett litet kontor för att bli fotograferad och få lämna sina fingeravtryck och få ett första godkännande) och sedan vidare till själva passkontrollen och därefter är det tullen som tittar i ens bil och bagage (allas!) och har en då inte smugglat droger, alkohol eller bacon får en ett papper som en stannar och lämnar i en liten lucka och SEDAN är en i Saudiarabien.

Killen på passkontoret fick inte kameran att funka. Men han var glad ändå. Och han sa inte ett ljud om att visat inte skulle vara giltigt. Så vidare till sista passkollen. Luckan var på min sida av bilen så jag lämnade fram passen. Salaam...Killen tog god tid på sig... men sedan lämnade han bara tillbaka dem och tittade efter nästa bil... och vi sa shokri och satte plattan i mattan. Något lättade, kan jag säga. Och så här på rätt sida gränsen var det ju rätt kul, ändå!

Hem och lämna grejerna och äta lite lätt frulle och sedan ut en sväng och göra ärenden. Shoppa flipflops och åka till IKEA och köpa ett arbetsbord och kika lite på Khobar, som liksom verkar ihopbyggt med Dhahran.

Nu är det filmchill en stund, med Lawrence of Arabia, och ikväll blir det middag och lite allmän slacking här hemma. Här hemma hos M&M har jag ju nät men det kostar tvåhundra spänn per dygn att roama och min lur gillar inte fria wifispottar, av någon obskyr anledning, så särskilt mycket instagrammande i realtid lär det ju inte bli. Men jag kan få över mobilbilderna till laptopen och det här vaknade jag till klockan fem i morse, på flygplatsen i Dubai (strunta i att jag höll telefonen fel och i bänkgrannens äckliga tår...):

Tyvärr hann jag bara få med ett par korta fraser, men sällan har jag blivit så varligt och mjukt väckt... Den vill jag ha till väckningssignal på telefonen!

Trafiken här är... intressant. Tänk er att ni ligger i vänstraste filen på motorvägen (tre filer i vardera riktningen) i kanske 120...och så blir ni omkörda i 180 av någon som ser att det går att pressa sig emellan er bil och mitträcket. TVÅ gånger har det hänt bara idag. Plus att folk ligger mellan filerna och kör... byter tvärs över alla filer i full speta och utan att blinka... Mycket intressant. Och varannan radiokanal verkar vara korankanal! Härligt!

Hur det känns att använda abayan (har inte behövt använda slöjan än)? Det känns... bra. När precis alla andra gör det (och dessutom täcker ansiktet) skulle det kännas väldigt skumt att inte göra det.

Dessutom är det varmt, soligt och helt underbart att vara här!

pit stop dubai

Bilden har jag snott. Som vanligt vill inte min lur lira i fria wifi, när jag vill...

Mer än femhundra mil från Köpenhamn är det +31 grader, när klockan är elva på kvällen. Än är jag inte särskilt trött, men jag är torr och sliten i luftvägarna efter sex timmar på planet. Vid gott mod, dock! Har hittat en skön vilfåtölj som jag ockuperat för natten. Hotell känns ovärt för bara några timmars sömn. Här halvligger jag, sippar kall juice och spanar på oljeshejker. Det är dock ganska glest mellan dem. De har väl egna flyg, tänker jag. Men det var intressant att flyga över Persiska viken i nästan hela dess längd och så gott som hela tiden såg en ljusen från stora tankers och oljeriggar som ser ut som små facklor, från en mils höjd, där de lyser upp havet vida omkring. I själva verket måste de ju vara gigantiska.

Vi säger väl så. Hörs!

Eders [nästäppta],
-M.

Summertime - Janis Joplin

johan tar nya tag!

Här är Johan Kants senaste drapa! Härligt!

En skola åt helvete, del 16: Vad gör vi nu?

Killing In the Name - Rage Against the Machine

pirr!

Jomenvisst. Heeeelt cool är jag ju inte, men den anspänning jag känner är av det glada, goda slaget! Att resa är alltid roligt - oavsett om det är en roadtrip till Sysslebäck eller ett språng rakt ut i diktaturens och kvinnoföraktets Saudi! TJOHEJ!

Pass, pengar och piletter är med. Dvs pengarna är på kortet och piletterna i mobilen. Alltså är den också med. Jag har, min vana trogen, packat ekonomiskt men jag har en känsla av att jag kunde varit ännu snålare. Men ett par extra toppar, medpackade träningsskor och ett utkast till halloweenutstyrsel är sådant som händer när en plötsligt har en jättestor resväska.

Jag har vissa ambitioner att blogga även under veckan som kommer. Det är ju inte som att jag ska bo i ett tält i öknen. Ett par blogginlägg - lite jobbrelaterade - som jag filat lite på under veckan dyker också upp eftersom det går att schemalägga sådana saker... Och instagram, förstås. Jag hoppas på intressanta bilder...

For What It's Worth - Jefferson Airplane

packad och glad

Inte riktigt så illa, men efter att ha jobbat så sjukt intensivt (och därvidlag haft så roligt!) att lunchen fick bli en macka jag tryckte i mig vid kopieringsapparaten, ärenden efter jobbet, uraskning och påfyllning av pellets, grannprat om post och allmän ögonhållning, inlåsning av cykel, vattning av växter, disk, onlineincheckning, lite sömnad på en abaya som glipade på ett oanständigt vis, småplockande, smsande med barn, glädjeskutt över bröllopsbestyr, iPod och Kindle satta på laddning och... ja, just det, ja... packning och sedan en tvärnit här vid köksbordet till P1:s repris på Tankar för dagen, lackandes naglarna, så tyckte jag att jag hade förtjänat a wee dram. Och minsann om inte den exemplariske svärsonen Mike lämnat kvar en halv flaska 15-årig Glengoyne! Som det kan bli, va'?

Allt är alltså packat och klart. Strax ska jag gå och lägga mig. Sova gott. Ha en vilsam morgon innan jag påbörjar en väldigt lång dags färd mot [en arabisk] natt. Men först... sakta smaka skotska smuttar...

Cam ye o'er frae France - Steeleye Span

kärleken

I min mailbox låg en fin invitation, idag. Den finaste en mamma kan få?

För kärleken skull - Ted Gärdestad

tttt... torsdag

I mitt arbetsrum står en stor resväska som jag lånat av kollegan Anna. Den ser rymlig ut. Ikväll tänkte jag ta tag i det där med packningen. Jag tycker det är svårt att packa långt innan jag ska resa någonstans. Är bara allt tvättat är det ju bara att lägga ner det strax innan en sticker. I huvudet har jag väl en ungefärlig plan och jag har faktiskt lagt fram baddräkten (en hel givetvis - inte tvådelad) så att jag ska få med den. Kanske blir det bad i Persiska viken? Men jag har ingen särskild resfeber. Märkligt. Förra veckan var jag helt hyper. Idag: lugn som en filbunke.

Idag är också veckans mest späckade dag. Därför måste den också vara den mest planerade och strukturerade. Möten och lektioner nästan utan andningspaus. Lunchen brukar bli på stående fot eftersom jag ofta måste göra något... spontant. För hur en än kan planera så kan alltid det oväntade inträffa - och gör det ofta - och det vill jag ha utrymme för. Men torsdagarna stressar mig en smula. Det gör de. Torsdagarna kan vara mina nya tisdagar.

Men en liten stund till är det kaffe och tända ljus och nyheter i min radio. Förr satt jag alltid i soffan i vardagsrummet och kollade morgonteve men nu var det längesedan. Köket och radion känns bättre.

Vi säger så, så länge.
Eders [något uppskruvade],
-M.

Midnight Train To Georgia - Indigo Girls

odds

Jag och en kollega pratar en liten stund, mot slutet av arbetsdagen. Han och hans fru ska resa bort. På fredag. Precis som jag. Det visar sig att vi ska resa med samma tåg till Kastrup. Det är ju en lustig tillfällighet. Det visar sig också att vi har samma avgångstid. Minsann! Med samma flygbolag. Men..? Till samma destination (där våra vägar sedan skils åt eftersom vi byter plan där) - Dubai!

Vad är oddsen för det?

Stone Cold Sober - Crawler

spontangrallimatik

En kollega blev sjuk under dagen och blev tvungen att gå hem och lägga sig. Jag lovade att starta upp hennes lektion, lite snabbt, och sedan lämna eleverna med sina arbeten så att jag kunde gå och dra igång min egen lektion, som började samtidigt. Sådär som det kan bli ibland, ju. Några av kollegans elever var lite långsamma så jag skrev på tavlan vad de skulle göra och lämnade sedan klassrummet. När jag kom tillbaka till salen en timme senare för att ha lektion där såg tavlan ut såhär.

Ett 's har suddats bort, men det spelar ingen roll för själva tanken...

Några av mina elever hade redan anlänt och satt och kikade på texten. Jag kunde ju suddat ut och satt igång det jag planerat men sådär som det så ofta blir... så valde jag att istället förklara varför jag skrivit det där röda och varför de trodde att någon gjort den blå markeringen... och vem de trodde hade rätt - jag eller eleven med blåpenna? Och så blev det hux flax en helt oplanerad, superkort och rolig genomgång och diskussion om adverb och vad de är för något och var de egentligen kan placeras i en mening.

Och vi hade ju båda rätt. Det är det som är det fiffiga med adverb. De låter sig placeras lite här och var. Förutom mitt och elevens val skulle ju meningen kunna börja med adverbet.

Jag älskar adverb. Det finns det uppenbarligen fler som gör:

Helplessly Hoping - Crosby, Stills & Nash

mkay..?

Egyptisk myndighetsperson eller kanske hovrättsråd?
Same shit. Different name.

Nytt försök att få bilen fixad. Den här gången går det vägen. Den får stå på verkstan tills jag kommer hem från Saudi. Men jag får mig en lagom promenad till jobbet. Det är faktiskt ganska skönt att röra sig en stund innan jobbet. Vore jag inte så urbota lat och älskade mina långsamma morgnar så mycket skulle jag kunnat gå en sådan promenad (fast lite trevligare omgivning än infarten till Byn, då) varje dag. Rent hypotetiskt, då.

Jag läser i DN om pojkars resultat i skolan. Artikeln handlar om en specifik skola, Frejaskolan i Gnesta, där man under en längre tid arbetat medvetet med normkritik, bland annat genom att ifrågasätta mansrollerna, och där pojkarnas resultat successivt har höjts och hur klimatet på skolan också förbättrats. Men det som fångar min tanke är egentligen det som står i spalten till höger om artikeln. Att studier anses omanligt. Det är lite spännande, tycker jag, eftersom högre studier och dito läroanstalter under hundratals år varit manliga bastioner. Pendeln har svängt under de senaste hundra åren och som så ofta med pendelrörelser så svänger det rejält i "början". Jag undrar hur det ser ut om ytterligare femtio, eller hundra år - är situationen mer jämlik då? Inget superseriöst i denna fundran och ingen vidare utveckling. Mer som att jag tänker högt. Jag gör det ibland.

Och så lyssnar jag i detta NU på Cecilia Uddén - denna fantastiska journalist! - som bryter ihop och börjar gråta när hon pratar med den egyptiske företrädaren för vad-det-nu-var som är så jeffla cynisk och nedlåtande och som tycker att syriska flyktingars öden verkligen inte är hans sak... och jag vill bara gråta, jag också. Och jag tänker... att vi aldrig pratar om sådana här saker över fikabordet på jobbet, eller annorstädes. Men... det blir ju så dålig stämning, då...

Apropå dålig stämning så kan en ju verkligen börja undra över dem som sitter i Göta Hovrätt. De kan alltså inte förstå upprördheten över deras senaste bedrift; den att sänka skadeståndet till den flicka som smygfilmats av sin kille, när de hade sex. Killen la sedan ut filmen på olika porrsajter. Hovrätten försvarar sitt domslut med att det ju är så vanligt nuförtiden att folk är öppna med sitt sexliv. Ehm. Okeeeey..? Men om en är öppen med andras sexliv, då? En kan ju få hjärnblödning för mindre...

Know Your Enemy - Rage Against the Machine

kamratbedömning, pt i

I mina engelskagrupper arbetar vi mycket med peer response. Det är en grannlaga uppgift, både för mig som lärare och för eleverna. Hur kamratbedömning ska gå till, vad som ska läggas fokus på i en text, eller ett arbete, hur man kan lära sig se kvalitetsskillnader och känna igen strukturer och tankeutvecklingar måste först tränas på. Vi har tittat på andras texter och pratat om dem, vi har sett filmer (några flippade) och iakttagit hur andra jobbar med att ge återkoppling på varandras arbeten. Vi har övat på kortare texter och vi har både arbetat i par och i lite större bedömningsgrupper.

Vad får vi ut av detta? Massor. Förutom att man får feedback på sitt arbete får man möjlighet att öva upp sin förmåga att läsa texter på olika sätt och i att se hur en text kan utvecklas. Man över sig i att tala och beskriva tankar, ge beröm och önska vidare steg i en process. Medan man arbetar med någon annans text gör man det ju samtidigt med sin egen text i huvudet och man får därmed syn på saker i sitt eget skrivande  som man kan ta fasta på för vidare utveckling. Återkoppling i en god cirkel.

I förlängningen har det också visat sig vara till hjälp för att öppna upp ett klassrumsklimat där eleverna är införstådda med att vi inte är där för att kunna allt redan innan vi lärt oss det. Istället är det okej att börja i ett hörn, pröva sig fram, få återkoppling, komma vidare och plötsligt är det inte heller hela världen att inte kunna svara på en fråga. Kan en inte svara kan en ju helt enkelt lyssna in vad andra har att säga och lära sig tillsammans med dem. Eller, som under en av mina lektioner idag, när en elev kör fast i skrivandet av en argumentativ text och en annan, som tidigare inte verkat lita till sin egen [goda] förmåga, går tvärsöver klassrummet och frågar kompisen: "om du vill kan jag kika på den och så kan vi se hur du kanske kan komma vidare"... Åh. Den. Känslan.

With a Little Help From My Friends - The Beatles

nu får det vara nog

Stilleben.

Nu tycker jag att det räcker. Jag har snorat i tre dagar och det är mer än nog. Jag har ingen lust att nässpreja, snyta, dricka te med honung och torka rinnande ögon mer. Jag blir trött och gnällig. Positivt är dock att jag sover bra om natten.

Ute är det absolut kolmörkt. Regnsmatter mot rutan. Men på mitt köksbord brinner ljus och radion ger mig såväl de senaste nyheterna som tankar att bära med mig in i dagen. En dag som jag tänkte pressa in så mycket innehåll i som det bara går. Lektioner, förstås, men också lite idéer jag haft ett tag och som jag nu känner skulle vara bra att börja snickra på.

I min radio... en syrisk kvinna gråter över det fullständigt ofattbara. Att fly för sina liv från krig och fasor bara för att hamna i djupaste havet med sina fyra barn och inte förmå hålla dem alla uppe och rädda deras liv. Att se de små kropparna sjunka ner i det kalla mörka en efter en... och jag vill bara gråta, jag också. När mina barn var små hade jag en återkommande mardröm... att fastna med bilen mellan järnvägsbommarna och inte hinna få ut dem alla... jag tror att jag, till viss del, kan känna in hennes förtvivlan... skulden... ångesten... och då är jag ändå så privilegierad. Alla mina fyra barn lever. De är starka, tuffa vuxna som klarar sig så fint. Och så finns det de som tycker att dessa hårt drabbade kvinnor, barn, gamla... inte skulle vara välkomna här hos oss? Om det är det enda vi kan göra för att lindra lidandet är det banne mig vår skyldighet att göra det.

Tågen letter - (Carl Nielsen)

it's all in a day's work

Så kom den då. Dagen. Dagen då min chef kom förbi mitt arbetsrum och undrade om jag kunde komma till hans rum för en kort stund. Seriöst hade jag tankarna någon annanstans - troligen på moovly.com - och så har vi fått tre nya elever till skolan idag, varav en blir min mentorselev, och näsan är täppt och ögonen irriterade och jag fattade faktiskt ingenting förrän jag kom in på hans rum och såg att kollegan P också var där. Då fattade jag...

JAG FICK EN AV TJÄNSTERNA SOM FÖRSTELÄRARE!

Kollegan P fick givetvis också en av tjänsterna. Visst har jag haft det på känn men det är alltid skönt att få saker och ting bekräftade. Nu ska vi försöka snickra ihop vad tjänsten kan innebära också. Jag hoppas att jag får utrymme att arbeta med projekt som har med kollegialt lärande, utveckling av återkoppling och formativ bedömning och liknande att göra.

Resten av dagen har varit fullpetad. Jag har kikat på moovly och pratat med kollegor och elever och haft lektioner och satt ihop hemtentafrågor till distanselever och whatnot. Jag hade tänkt att jag skulle skriva lite om kollegialt lärande (egentligen tänkte jag ju göra det redan i fredags, men orkade/hann inte) fast det får vänta. Mitt huvud värker och jag behöver te och en filt och väldigt mjuk musik.

Shine On You Crazy Diamond, pt 1-9 - Pink Floyd

PS. Att läsa sådant här gör knappast något positivt åt mitt bankande huvud...

sjuknärvaro

Är det så här?

Vi pratade om det häromdagen, över en kopp kaffe i personalrummet. Om att gå till jobbet fast en är sjuk. Just så som jag själv tänker göra idag. Men "sjuk" är givetvis en sanning med viss modifikation. Jag är helt feberfri. Däremot snuvig, med irriterade ögon och luftvägar. Det är bara så väldigt sällan jag är krasslig överhuvudtaget, att jag därför tycker jag är sjukare än jag egentligen är. Det handlar alltså bara om en helt ordinär mansförkylning. Inget annat. Jag håller mig på lite avstånd från folk, bara, så ska det nog gå bra. Nässprej och pappersnäsdukar är dock nerslängda i ryggsäcken, just in case.

Måndag, alltså. Den känns lättsam och inte alls särskilt motsträvig. I tvättmaskinen snurrar en tvätt och pelletsbrännaren brummar på. Sju plusgrader ute och lite blåsigt, såvitt jag kan se. Det är fortfarande ganska mörkt ute. Förmiddagen ska jag ägna åt att förbereda det mesta av arbetsveckan och eftermiddagen åt lektioner. Det mesta är redan gjort, men jag klurar på att snickra ihop en liten filmflipp. Har ett par nya program att testa.

Och vem vet? Kanske är det idag jag får veta hur det egentligen gick med förstelärartjänsterna? Kanske är det också idag jag får reda på om just min kommun är en av dem med godkänt resultat i läsförståelse..?

From the Morning - Nick Drake

hjärta stephen fry

Jag ligger i soffan på eftermiddagen, snyter mig frekvent och läser The Fry Chronicles där jag fastnar för så mycket roligt och intelligent, som till exempel det här:

"The only reason people do not know much is because they do not care to know. They are incurious. Incuriosity is the oddest and most foolish failing there is.

Picture the world as being a city whose pavements are covered a foot deep in gold coins. You have to wade through them to make progress. Their clinking and rattling fills the air. Imagine that you met a beggar in such a city.
'Please, give me something. I am penniless.'
'But look around you,' you would shout. 'There is gold enough to last you your whole life. All you have to do is to bend down and pick it up!'

When people complain that they don't know any literature because it was badly taught at school, or that they missed out on history because on the timetable it was either that or biology, or some such ludicrous excuse, it is hard not to react in the same way,
'But it's all around you!' I want to scream. 'All you have to do is bend down and pick it up!' What on earth people think their lack of knowledge of the Hundred Years War, or Socrates, or the colonization of Batavia has to do with school I have no idea."

Just så. Är du intresserad och nyfiken tar du reda på saker och ting. Skyll inte all obildning på skolan. Den får var och en ansvara för själv. Skolan kan självklart vara en plats där lärande och [ut]bildning kan ske men för den som missar det finns det andra vägar. Om en är nyfiken och intresserad.

Just saying!

Another Brick In The Wall - Pink Floyd

huvet på spiken, edward!

Jag har sedan några år tillbaka i takt med att IKT blivit allt mer tillgängligt för både mig själv och eleverna varit väldigt intresserad av hur detta kan användas i undervisningen och för elevers lärande. Det är spännande, utvecklande och absolut nödvändigt att arbeta med detta som lärare (det finns ju bland annat i läroplanen) och en kan inte hela tiden förvänta sig att arbetsgivaren/skolledningen ska tillhandahålla kompetensutvecklingen. I de fall sådant faktiskt gjorts, som t e x i PIM-satsningen, har det dessutom känts ganska kasst och oanvändbart.

Därför blev jag väldigt glad när jag för en stund sedan läste hos Edward om just detta... om att själv ta ansvar för sitt vidare lärande på olika plan. Inte minst då inom IKT. Om att det faktiskt inte finns någon ursäkt för att inte göra det likaväl som en förväntas att hålla sig à jour med andra aktualiteter, läsa och fördjupa sig i sina ämnen osv.

För det är just så det är. Skolledningen kan skapa förutsättningar för att vi delar med varandra och hjälps åt att hålla utkik efter intressanta saker att testa, men att verkligen lära oss det liksom att använda det utefter våra olika ämnen, kurser och med elevers utökade möjligheter till lärande i centrum - det måste ligga på oss själva. Behöver du lära dig göra en prezi? Jamen... gör det då! Det finns utmärkta tutorials på nätet och kollegor att fråga (sharing is caring!) och det bästa sättet att lära sig något är troligen att göra det i skarpt läge.  Hör du andra prata om hur fiffigt det är att jobba i Google docs/drive? Jamen... testa själv, då! Kan en verkligen använda twitter i undervisningen? Hur ska du kunna veta om det passar i din undervisning om du inte provar själv? Och hur ska du kunna veta hur Twtter funkar om du inte ens har ett konto där? Och så vidare, ad infinitum.

Så... av med offerkoftan och sätt igång! Det är kul!

tji ångest

Jo, men jag tog mig ju ur sängen till slut. Iförd nattpajtan, mysbraller, raggisar, sjal och morronrock kasar jag omkring i huset och småplockat. Vattnar mina växter, slänger i någon maskin tvätt och går ett varv med dammsugaren, i sakta mak. Dricker te och äter satsumas. Funderar lite på packning. Fyller på ljus i alla ljuslyktor så att det bara är att tända dem när skymningen faller. Lyssnar på Pink Floyds Animals, ser ut på regnet som strilar ner och bara är i stunden.

Söndagsångest är inget jag känner av. Jag vet vad den är och vill inte ha den tillbaka.

Nu ska jag se The Classroom Experiment, pt 2, liggandes i soffan med kuddar och gosiga filtar.

Sheep - Pink Floyd

all good things must come to an end

Halvsju gick jag upp idag. Matilda och Mike var redan uppe och kaffet klart. Vi hann frukostera tillsammans (dvs de åt mackor medan jag höll mig till kaffet) innan det var dags för dem att traska ner till stationen och påbörja resan hemåt. Huset kändes genast ödsligt och tomt men vi ses ju på lördag igen!

Jag har sovit uselt i natt. Har ont i ryggen på en punkt under ena skuldran och hur jag än legat har det gjort ont. Jag är grundligt snuvig också, hostar och nyser, men är feberfri. Dagen ska ägnas åt att ligga i sängen och tycka lite småsynd om mig själv. Vila, sova, läsa. Med avbrott för tekokande och kanske en överflyttning till soffan senare på dagen, så jag kan ligga och titta på film och teve. Det känns lite... härligt, ändå.

Jag lyssnar på Stil i P1, som idag handlar om Stevie Nicks som stilikon. Stilig - absolut! Men höga hattar, fluffsiga sammetsbaretter, yviga fjädrar och spetsdraperier är så inte jag. Däremot Stevie Nicks som låtskrivare och sångerska i Fleetwood Mac - där är någon jag någon gång kunde önska vore jag...

Gold Dust Woman - Fleetwood Mac

la famiglia gör kalmar

M&M på slottsvallens krön...

Medan jag gräddade brödet som jäst sedan igår kväll gick M&M och hämtade bilen som vi lämnade igår, i Lindås. Jag hann aska ur pannan och fylla på pellets också. När de kom tillbaka mumsade vi nybakat bröd med Västerbottenost och hjortkorv och drack kaffe/te till det och sedan körde vi till Kalmar. IKEA var snabbt avklarat (jag köpte bara ljus) och sedan parkerade vi bilen nere vid Slottet och traskade runt där en stund och lyssnade till historiens vingslag. Vi hann en sväng inom en gitarraffär också innan vi riktade kofångaren mot öster och for till The Tea Room där Åke bjöd (nå, vi betalade givetvis för oss...) på te och scones med clotted cream och sylt.

Och nu är vi hemma igen, sedan en god stund. M&M packar inför hemresan imorgonbitti och i ugnen står en vitlöksbestyckad lammstek och en doftande, krämig potatisgratäng. En liten äppelkaka väntar på gräddning, vinet är under avsmakning och en sallad ska snos ihop. Mjuk pianojazz på stereon. Sedan blir det lördagskvällshäng. En stund. Jag är toktrött och yr i pallet. Jämrans förkylning.

Berg-Kirstis polska - Jan Johansson & Georg Riedel

förkylt

Vi drack Kilkenny, sjöng The Fields of Athenry och klappade takten (frenetiskt!), hojtade SINN FEIN där refrängen lämnar ett litet utrymme - tillsammans med en massa locals från Lindås. Jag är ju ganska local själv... jag var ganska skeptisk till hela tillställningen när M&M kom hem och hade sett affischen och ville gå. Tänkte att... hur mysigt kan det bli... men som så ofta när förväntningarna inte är jättehöga blir utfallet och upplevelsen desto bättre! Så även denna gång. Arrangörerna Peter & Magnus hade tänkt på allt. Trivsam dukning, riktigt kul och bra band (med tin whistle, bodhran, irish banjo - med en sträng mindre - och hela middevitten) och glada människor. Till och med fish 'n chipsen var smaskig! Det gav mersmak, helt enkelt... och de som inte var där missade faktiskt något!


Så kan en alltså också tillbringa en fredagskväll in small town Sweden. Enkelt, opretentiöst och himla najs.

Mindre najsigt är väl att jag känner det som att jag har åkt på en seriös förkylning med täppt näsa, rinnande ögon och bultande bihålor. Får kurera mig med nässprej och panodil och, medan det börjar verka, aska ur pannan. Det har varit kallt i natt och det märks inomhus eftersom pannan stannade igår kväll och elen inte riktigt pallar hålla ordentlig värme inne. Eller... jo... det kan den men jag är för snål (ekonomisk!) för att dra på den på fullt...

Sedan blir det en tripp till Kääälmah!

The Fields of Athenry - The Dubliners

tankar för dagen

Oroliga och röriga drömmar i natt. När jag vaknar tänker jag att jag ska fundera över dem under morgonen men de liksom löses upp och blir ogripbara och bleknar bort. Kanske lika bra det. Det var inga hemska drömmar, bara störande.

Det finns planer för den här dagen. Men det beror på verkstaden. Jag trodde de var klara med bilen igår eftermiddag och när jag ringer för att fråga får jag veta att Någon slarvat bort lappen med beställningen av delarna så att inget hade blivit gjort alls. Då blev jag faktiskt en smula grinig. Jag hoppas innerligt att de får delarna nu på morgonen eftersom en av våra planer var att, när jag ändå skulle till Nybro och ombesiktiga, köra vidare in till Kalmar och göra några ärenden. Mike vill kolla på en mc-lift på Biltema och Matilda och jag behöver småhandla. Vi får väl se vad det blir av detta.

I min morgonradio om att våra förfäder inte är vad vi tror, uppgjorda matcher och opastöriserad mjölk. Jag tror bara att jag druckit opastöriserad mjölk vid något enstaka tillfälle. Det var vid ett sommartorp när jag var barn och mjölkbonden bjöd på ett glas nymjölkad, spenvarm mjölk. Jag drack ett par klunkar och gick sedan ut och kräktes bakom knuten, lite diskret. Jag var väluppfostrad redan då. Och det var faktiskt äckligt. Jag fick en förnimmelse av tjocka kohårstrån som simmade omkring i mjölken och eftersom jag inte är någon vidare mjölkdrickare annars heller (mjölk är för barn och kan därutöver gagnas i matlagning och i te och/eller kaffe, möjligen) så har jag lämnat sådana begivenheter därhän. BLEH.

Två lektioner denna Fina Fredag. Andra lektionen ska en klass göra sina första redovisningar av samarbeten. Det blir spännande! Jag har en kollega med mig, också, som sitter in på mina lektioner. Mer om det tänker jag skriva lite senare idag, men jag vill ändå säga att det är en spännande och mycket positiv grej vi håller på med!

Nu ska jag kaffa lite, och lyssna på fler nyheter! Fin Fredag önskar jag oss alla!

Dancing Madly Backwards - Captain Beyond

kålpudding och kultur

Matilda tog oss idag till nya kulinariska höjdpunkter med en gudomlig kålpudding, serverad med rårörda lingon. Mike ville inte vara sämre utan fixade ädelostfyllda och baconinvirade dadlar att snacksa på. Living the dream!

Jag gillade shakespeareföreställningen. Helskarpt! Många elever tyckte nog att första akten var svår och lite rörig med många roller att hålla reda på - och det är svårt med till exempel en manlig skådespelare som spelar en kvinna som spelar en man som dessutom har en tvilling... Men KUDOS till så gott som alla, som faktiskt gick ut i pausen, åt lite frukt (och kanske rökte) och sedan gick in igen och lyckades hänga med lite bättre då intrigen klarnat!

Jag frågade chefen idag om han fått höra något om förstelärartjänsterna, så han ringde sin chef och fick veta att "det blir officiellt nästa vecka" - vad nu det kan innebära? Men nu behöver jag i alla fall inte kolla mejlen varannan timme. Jag förstår dock inte varför det ska väntas? Igår var ju sista dagen för huvudmannen att rekrvirera pengarna till tjänsterna och när det görs ska bland annat lärarnas namn och personnummer bifogas..?

Vi kollar tänkbara kuligheter, studiebesök och annat coolt att göra i Saudi. Matildas saudiska väninna är härligt behjälplig och det ska bli kul att träffa henne också! Bara en vecka kvar tills jag reser nu! WOOPWOOP!

Och Jenny ringer från nya lyan i Oslo och har då äntligen skaffat linser! Hon inte bara ser detaljer i naturen utan känner dessutom igen vänner hon möter på gatan. Heh! Told you so...

Och annars, då? Jotack. Jag har grus i ögonen och en bra idé i huvudet. Ingen vidare kombo, egentligen.

Tamally Maak - Amr Diab

the oxford comma

Sådana här saker kan en också samtala om, en onsdagskväll, här i mitt Hus:

Nej, ingen av oss tecknade denna, dock. Jag stal den.

Ingen kommer undan politiken - Marie Fredriksson

hemlöshet och faitradefika

Jag ser facebookuppdateringar om snö och vinterkyla. Här är det fortfarande nästan sju plusgrader men vintern kan skicka ut en förelöpare vilken dag som helst. Igår, på en av mina lektioner, pratade vi om hemlöshet och om den väldigt tunna linje som skiljer "oss" från "dem". Det kunde lika gärna vara någon av oss. Det kan lika gärna vara någon av oss, som just nu har ett tak över huvudet, en säng att sova i och en mugg hett, svart kaffe att avnjuta om morgonen. När temperaturen börjar krypa neråt tänker jag extra mycket på dem som inte är så lyckligt lottade som jag själv. Jag tror de finns även här i Byn. Kanske måste de inte sova i en trappuppgång, eller utomhus, men på nåder hos en kompis eller mot utbyte av lite extra kroppsvärme hos någon annan... För det är också hemlöshet. Att inte ha ett eget hem. Inte kunna låsa en dörr om sig. Inte ha ett eget krypin, torrt och varmt, där man rår sig själv. Och jag undrar - vad görs för dessa? Jag tycker ansvaret för allas välfärd ska ligga på samhället men vi kan alla göra något för våra medmänniskor, om det så bara är att i förväg betala en kopp kaffe och kanske en macka, för någon. Jag har ännu inte sett någon skylt om Suspended Coffee här i Byn. Vilket inte hindrar en från att göra det ändå... Idag kan en dessutom göra det med en särskild knorr, då det är fair tradefikadag, idag. Att vara schysst mot de som bor närmast är också ett sätt att vara extra hygglig...

Eftermiddagen är vikt åt The Twelfth Night, för alla våra elever och personalen. Teater via digital bio, ungefär. Det blir nog kul, tänker jag!

leva [lyx]livet

Komma hem efter en ganska kylig promenad från jobbet - via bibblan för att hämta upp en film - och finna fullt av tända ljus överallt och en härligt doftande borsjtj på spisen och två raringar vid köksbordet... allt jag kan önska mig!

Så kvällen har varit prat, kikande på bröllopshemsida och filmtittande med M&M. Filmen (Wadjda eller Den gröna cykeln) var ännu bättre andra gången!

Snart dags att sova, för min del. Det drar i ögonlocken.

Why Can't I Be Good - Lou Reed

bildoktorn

Shakespearean insult of the day...

Idag ska bilen in till verkstaden igen. Det innebär en morgonpromenad av ett lite längre slag än annars. Med lite tur blir gamla Bettan klar redan idag och då får jag en eftermiddagsprommis också. Synd bara att vägen från och till verkstaden är så urbota trist, där den går mestadels längs genomfarten här i Byn. Men det är givetvis fullt hanterbart. Milt och fint ute, dessutom. Det blir bra!

Jag är så trött om morgnarna nu. Det kan ju bero på att kvällarna är något senare än vanligt, men det får det ju vara värt. M&M stannar fram till söndag och även om vi kommer att ses väldigt snart igen känns det viktigt att få tid tillsammans.

Jag har fortfarande inte fått besked om hur det blir med förstelärartjänsten. Igår var sista dagen för huvudmannen att rekvirera bidraget så jag antar att de bestämt sig, men glömt meddela? Nåväl, det lär ju lösa sig. Förhoppningsvis under dagen, för jag är ju nyfiken på hur det gick. Vissa hintar om att tjänsten är klar har jag ju fått, men jag vill inte ta ut sådant i förskott utan önskar mig ett "officiellt" besked.

Snart dags att dra mig mot dagen. I'll be... back.

Cigarettes and Coffee - Otis Redding

at the end of the day

Jamen då har jag beställt lite halloweenutklädningssaker för en tänkbar maskerad. Och så har M&M bjudit på god middag och minsann om det inte bidde en lille Glengoyne, också. Är det semester så är det... Inte för mig då, men jag passar på att njuta lite extra, jag också. Fina, trivsamma samtal över middagsbordet, om buddhism och filmreferenser och appar...

Linus har kört hem men de andra raringarna får jag rå om ett litet tag till.

Nu är det sovdags. Jag är tillbaka imorgon med nya fundringar. Eller gamla. Risajkling är fint.

So What - Miles Davis

johan k!

Än har han något i rockärmen, Johan Kant:

En skola åt helvete, del 15: teori och ideologi

Och så lite musik på det:

Mouth For War - Pantera

men för tjyvingen, janne...

I gårdagens SvD kunde en läsa den här artikeln. Just som jag började tycka att majoren kanske hade en och annan liten poäng...

Jag funderar på vad Jan Björklund grundar dylika uttalanden på? Tillbringar han så mycket tid i Riktiga Klassrum med Riktiga lektioner (och inte ministerbesökstillrättalagda, och -störda) att han har koll på hur majoriteten av lärare arbetar här i landet? Är detta retorik för att bemöta bredsidorna från det Johan Kant (jag lägger upp hans senaste text senare idag) kallar PIE? Eller är han bara... korkad? Vad tycker eleverna om detta? Hur upplever de undervisningen och sitt lärande? Svävar de fritt? Jag är inte alltid  heltöverens med honom men oftast gillar jag både det han säger, hur han gör det och framför allt att han gör det, så jag låter Elias Giertz lufta sina tankar här:

ETT

TVÅ

 I Am The Law - Anthrax

snillet spekulerar

I natt har det inte varit så tyst i mitt kvarter. Ett fläktsystem har gått på brutalvolym hela natten, kanske i fabriken på andra sidan järnvägen, kanske i hyreshusen på gatan nedanför den lilla kullen jag bor på. Inte så att jag vaknat av det, men tillräckligt högt för att jag ska ha hört det när jag vaknat till, trots att jag nu slutat sova för öppet fönster. Irriterande och en form av olägenhet som inte känns okej.

Folk blir inte friskare, oavsett vad alliansen tycker om det. Enligt vad som sägs på Morronekot fortsätter sjukskrivningarna att öka. Folk mår helt enkelt inte bra och skälen till det kan givetvis diskuteras. Det kan givetvis handla om vanliga mansförkylningar men jag funderar också på om det kan ha att göra med att många tvingats ut i arbete - eller snarare åtgärder - när de rimligtvis borde fått ta hand om sin hälsa i stället? Jag har seriöst ingen aning, men gissa och spåna får en ju göra.

Vi spånar lite på vad som kan tänkas hittas på när jag är och hälsar på Matilda och Mike och en vecka räcker förstås inte långt men jag tror det kommer att bli så himla roligt och bra! Känner mig galet taggad! Och även om jag har härligt flyt nu så kommer det att sitta väldigt skönt med en dryg veckas ledighet.

Disciple - Slayer

livet i den lilla byn

Fullpetad jobbdag och det är märkligt hur allt plötsligt känns roligare och lättare och mer strukturerat igen, efter förra veckans vankelmod och stressungar. Det var helt enkelt en förbaskat bra arbetsdag och hur underbart, ja rentav lyxigt, kändes det inte att komma hem till ett fullt hus. Matilda vid datorn i full färd att bygga en bröllopshemsida och Mike nere i garaget med hojarna, med Linus som nyklippt sidekick. Och jag menar nyKLIPPT. Han har kapat av en halvmeter! Igårkväll, när jag senast såg honom hade han en lååång hästsvans och yvigt skägg. Nu har han kort frissa och ansat skägg. Snacka om överraskning!

Medan Matilda byggde vidare mofflade jag ihop en småhet soppa på sötpotatis, lite rotssaker, lök och vitlök som jag sedan mixade ganska slätt och hottade till med sweet chili, en rejäl klatt nyriven ingefära, saften av en apelsin och generöst med färsk koriander. Speltknäcke, smör med havssalt och Västerbottenost till det. Känns som en ganska fin Meat Free Monday - inte minst när en betänker att desserten (som ännu inte avnjutits) består av pannkakor med kokosmjölk och mosade bananer som ska stekas frasiga och sedan serveras med lite vaniljglass av ädlaste märke.

Mike behövde sandblästra några detaljer och efter bara en pytteliten stunds funderande kom jag på att vännen B brukar hänga och meka i ett gulligt litet garage och jag smsade och frågade om Mike möjligen kunde få vara där och fixa med detta och inte bara fick han det utan B kom hit, kikade på pärlorna snackade lite gamla bågar och visade bild på en "ny" och sedan åkte de i samlad tropp (B, Mike och Linus) ner till Gulliga Garaget där det både blev blästrat och snackat en stund med andra gubbsen. Det är fint med Byar! Alltid känner en någon som känner någon!

Angie - The Rolling Stones