En kollega blev sjuk under dagen och blev tvungen att gå hem och lägga sig. Jag lovade att starta upp hennes lektion, lite snabbt, och sedan lämna eleverna med sina arbeten så att jag kunde gå och dra igång min egen lektion, som började samtidigt. Sådär som det kan bli ibland, ju. Några av kollegans elever var lite långsamma så jag skrev på tavlan vad de skulle göra och lämnade sedan klassrummet. När jag kom tillbaka till salen en timme senare för att ha lektion där såg tavlan ut såhär.
 |
Ett 's har suddats bort, men det spelar ingen roll för själva tanken...
|
Några av mina elever hade redan anlänt och satt och kikade på texten. Jag kunde ju suddat ut och satt igång det jag planerat men sådär som det så ofta blir... så valde jag att istället förklara varför jag skrivit det där röda och varför de trodde att någon gjort den blå markeringen... och vem de trodde hade rätt - jag eller eleven med blåpenna? Och så blev det hux flax en helt oplanerad, superkort och rolig genomgång och diskussion om adverb och vad de är för något och var de egentligen kan placeras i en mening.
Och vi hade ju båda rätt. Det är det som är det fiffiga med adverb. De låter sig placeras lite här och var. Förutom mitt och elevens val skulle ju meningen kunna börja med adverbet.
Jag älskar adverb. Det finns det uppenbarligen fler som gör:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar