Mörkt och milt ute. Fuktigt och när dagen gryr är de gula, orange och röda färgerna dämpat intensiva. Nästan som lite självlysande mitt i allt det grågröna. Forsythian viftar lite av och an.
Ryggsäcken är packad, jag har glitternaglar och kaffet smakar ljuvligt. Måndagar är inget att vara rädd för. Idag lyssnar jag bara förstrött på nyheterna i min radio. Det finns morgnar då jag är intresserad (de flesta) och morgnar då jag inte är det (som idag). Jag kommer säkert igång under dagen men just nu är jag nöjd med att samla ihop tankarna inför arbetet. Jag måste prata med min rektor om ett par elevärenden, jag måste formulera en glasklar frågeställning till en större gruppuppgift för en kurs och jag måste reda ut varför jag inte kan ladda ner, och testa, Plotagon. Bland annat.
Det killar lite i mina händer. Det blir så när jag upplever en viss stress. Det är inga bautasaker som jagar mig; mer en mängd små. Hinna med innehållet i mina kurser, inte glömma fixa in bilen på verkstad (vilket jag lyckades med hela förra veckan), få färdigt äppelstolarna så jag slipper ha kaos på ovanvåningen, lite resfeber för Saudiresan, beställa och kånka in pellets, komma ihåg att gå och klippa mig, se till att ha tid för ett socialt liv, läsa in mig på jobbrelaterade grejer, hålla koll på - och helst bidra något till - mitt utvidgade kollegium på sociala medier. Sådana grejer. Kill i händerna, alltså.
2 kommentarer:
och så pläden, brasan, vinglaset och den efterlängtade boken... varför är det viktigaste så svårt att prioritera ;)
Jaaa, du... Just nu tänker jag bara att "sen... då"... ;)
Skicka en kommentar