all good things must come to an end

Halvsju gick jag upp idag. Matilda och Mike var redan uppe och kaffet klart. Vi hann frukostera tillsammans (dvs de åt mackor medan jag höll mig till kaffet) innan det var dags för dem att traska ner till stationen och påbörja resan hemåt. Huset kändes genast ödsligt och tomt men vi ses ju på lördag igen!

Jag har sovit uselt i natt. Har ont i ryggen på en punkt under ena skuldran och hur jag än legat har det gjort ont. Jag är grundligt snuvig också, hostar och nyser, men är feberfri. Dagen ska ägnas åt att ligga i sängen och tycka lite småsynd om mig själv. Vila, sova, läsa. Med avbrott för tekokande och kanske en överflyttning till soffan senare på dagen, så jag kan ligga och titta på film och teve. Det känns lite... härligt, ändå.

Jag lyssnar på Stil i P1, som idag handlar om Stevie Nicks som stilikon. Stilig - absolut! Men höga hattar, fluffsiga sammetsbaretter, yviga fjädrar och spetsdraperier är så inte jag. Däremot Stevie Nicks som låtskrivare och sångerska i Fleetwood Mac - där är någon jag någon gång kunde önska vore jag...

Gold Dust Woman - Fleetwood Mac