Vilken energi jag haft idag. Den är på upphällningen nu, men den räckte till grundmålning av äpplestolarna. Jag tycker det är pilligt och o-roligt att måla stolar. Så många vinklar och sidor och hur jag än gör lyckas jag ju få färg på mig. Lagom kul att gnussa in händer och armar med lacknafta efteråt. Men jag har en känsla av att de (stolarna, alltså) kommer att bli fina och medan jag målade och fick ont i knäna av att stå på dem (knäna, alltså) funderade jag på tänkbara mönster och färgställningar för stolsitsarna. Jag tror på... rött. Haha. Som det mesta i mitt hem, alltså. Det som inte är vitt, då.
När kvällsmörkret föll lyste min fina, nya sovrumslampa fint i sitt fönster. Jag har druckit te och egentligen längtar jag efter sängen, men jag får nog hålla mig vaken en stund till. Jag kanske skulle ta och läsa mig någon bra bok? Titta på teve känns inte särskilt angeläget ikväll, efter vad tablån visar.
Lugnt och stilla i mitt hörn av Byn. Ett bedrägligt lugn. Även här, mitt i idyllen, finns olyckliga människor i destruktiva förhållanden, barn som far illa, panikångest, fattigdom och hopplöshet. Stängda flyktvägar och missbruk. Ensamhet och sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar