it's a man's world. fortfarande.

Det är alltså så att i spelet GTA V kan en tortera människor. En kan omsorgsfullt välja ut redskap att dra ut någons tänder med, utdela elchocker eller kanske utsätta någon för waterboarding. Så käckt. Och kvinnor... är marginaliserade till att vara sexobjekt, trista och tjatiga flickvänner eller knasbollar att skratta åt. Spelkaraktärerna är enbart män. Misogyni at its best. Producenten Rockstar vill vara "edgy". Oh well. Jag tror de har skjutit sig i foten när det gäller den ambitionen. Verkar rätt unket, if you ask me. Men frågar en någon av de femton miljoner (om jag hörde siffran rätt) som köpt spelet får en nog ett annat svar.

Som ni förstår har jag inte själv spelat GTA V. Jag minns, till skillnad från mina elever varav en del föddes det året, när det första GTA släpptes och har inte sett så mycket av det sedan dess. Jag spelar inga andra spel, heller, och nu när mina barn sedan länge är utflugna har jag dålig koll på aktuella spel, förutom de jag hör mina elever prata om, eller ser dem spela. Just GTA V vet jag att flera av dem har - och spelar - trots att de inte nått upp till den 18-årsgräns som finns för spelet. Jag är inte så omedveten att jag inte vet att det finns betydligt värre spel... men jag kan ändå inte låta bli att fundera på vilka avtryck det gör i en människas sinne att, om än virtuellt, plåga och tillfoga en annan levande varelse smärta - eller "leva" i en spelvärld där kvinnor bara är till besvär, eller finns till för att förbruka?

Jag fick en så skön musiklänk i kommentarsfältet till mitt förra inlägg att jag bjuder på det här. Ta fem minuter av ert liv, luta er tillbaka och... njut.

För långt ut - Den stora vilan