onsdag 2 oktober 2013

halfway morning


Studiehandledning på sitt eget modersmål, för elever som anlänt till Sverige efter skolstart. En av frågorna i min radio nu på morgonen. Det är en rättighet men alla får tyvärr inte detta stöd, efter vad jag hör. Ansvar för detta ligger på kommunerna. Personligen vet jag inte vad jag tror. Att få handledning på sitt eget modersmål är absolut ett viktigt och vettigt stöd för att kunna nå målen i olika ämnen, tänker jag. Det är liksom inte så svårt att begripa. Å andra sidan måste elever med annat modersmål läsa extra mycket svenska så att de någonstans, där dessa två aktiviteter (och resultaten av dem) når en skärningspunkt, kan släppa modermålsstödet och kunna följa kurser på till exempel gymnasial nivå såvida en inte ska skjuta upp problematiken till högre studier..? Och någonstans får de då antingen ha betydligt längre skoldagar än andra, eller skippa en del kurser och exempelvis läsa ett fjärde gymnasieår. Ibrahim Baylan tycker att det borde vara skolplikt till och med arton års ålder och Jan Björklund lyckas inte riktigt säga något förutom det uppenbara; det är väl för fan självklart (fast Herr Glugg svor naturligtvis inte) att en elev som kommer till Sverige i sjuan eller åttan inte rimligtvis kan bli klar med sina studier samtidigt som sina jämnåriga som gått i svensk skola sedan de var sex-sju år! Det ingen berättar, eller efterfrågar, i radiosamtalet är vad forskningen säger kring detta med stöd på modersmål, kontra läsa på svenska och vilket som blir bäst och gynnsammast för eleven i längden... Det undrar däremot jag. Jag läser en del på twitter, i bloggar och annorstädes som skrivs av och mellan lärare som arbetar med nyanlända barn och ungdomar, med förberedelseklasser osv och de diskuterar ofta vikten av att lärare arbetar språkutvecklande i alla ämnen och är det någon som blir nyfniken går det bra att läsa till exempel Anna Kayas blogg här.

Kaffet jag dricker på morgonen är det bästa! Hett, svart och mustigt. Ljuvligt, helt enkelt. Det lyfter min morgon och förmerar den. Det kaffe jag däremot, vanemässigt, drack igår eftermiddag när vi hade APT skulle jag nog ha skippat. Smaken var väl såpass att jag överlevde, men... i kombination med ett par koppar te ute i Ällebäck blev resultatet att jag vaknade vid halvtvå i natt och tillbringade en klarvaken knapp timme med att vända och vrida på mig, fluffa upp täcket och glo ut i natten. *suck*

Nu är jag ändå ganska pigg och taggad för arbetsdagen. Himlen ljusnar och inte ett moln kan siktas. frosten glittrar i gräset och det är mycket rött i träden nu... Onsdagar är långa dagar och egentligen borde jag nog gå på bibliotekets läskväll som handlar om dyslexi, men jag får se hur jag känner mig då.

Inga kommentarer: