Kollegan besöker några av mina lektioner och kikar på olika saker som t ex hur jag startar upp och genomför. En annan gång kan fokuset ligga på hur jag bemöter, förklarar, inspirerar eller kanske hur jag knyter ihop lektionen eller ämnesområdet. Observationerna kan också handla om hur jag fångar upp eleverna och ser till att få med dem alla, hur jag återkopplar, ger eleverna utrymme för samtal eller reflektion, hur eleverna får övning i att själva reflektera över och bedöma sitt eget lärande och allt möjligt annat intressant.
Sedan sitter vi ner och pratar och återkopplar och diskuterar det som förevarit. Tanken är att kollegan, som är ganska ny och ska ha handledning inför sin legitimation, ska få möta mer erfarna lärare för att se på olika sätt att jobba. Men frågan är om inte jag lär mig lika mycket genom att få syn på sådant som jag inte alltid själv hinner fundera så mycket på, i ögonblicket.
Jag tror på kollegialt lärande, helt enkelt. Jag tror på öppna dörrar och ett arbetsklimat där det är självklart att vi kollegor bjuder in varandra, välkomnar varandra, lär tillsammans och lär med stöd av varandra och utnyttjar de fantastiska resurser vi kan vara för varandra - och i förlängningen för våra elever!
För du trodde väl ändå inte att en blir fullärd? Någonsin? En klok person har sagt att för framtiden är det viktigaste inte så mycket vad man lärt sig som förmågan att lära nytt och lära om. Det är helt enkelt så att det största rummet är det för förbättringar. Och framtiden... den är ju redan här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar