- Ja?
- Är du ifrån värmlandstrakter?
- Eh.. ja... det är jag faktiskt... men ingen brukar kunna gissa det!
- Jag hörde det direkt... Du förstår... för första gången i hela mitt långa liv var jag i Värmland förra sommaren, för att försöka hitta avlägsna släktingar i Glava... min farfar var från det hållet... Det var för sent. De enda släktingarna jag hittade hade hunnit flytta ner till Göteborg... och dem hälsade jag på sedan, men stugan var kvar och...åh, så vackert den låg... /.../ och nu har jag lånat massor av hembygdsböcker om trakten... och alla dessa historier från kriget... de frågade mig på biblioteket varför jag lånade så mycket böcker om Värmland och jag sa som det var... att jag är urbota smålänning... född och uppvuxen i Lindås... men att jag varit i Värmland och att det kan inte hjälpas... men en bit av mig blev nog ändå kvar där...
Och vi enades om att så är det. Det finns något i det värmländska landskapet som för alltid blir kvar i en, som lockar och drar och som gör att det aldrig kan uteslutas att en hamnar där en vacker dag... kanske i ett litet soligt torp i en skogsglänta... eller ännu hellre i en gammal gård högt uppe på en höjd med milsvid utsikt över blånande skogar och vatten och långt nere i dalen en ringlande iskall älv...
 |
| Före... |
 |
| ... och efter! |
Sensmoral: Underskatta aldrig en kommunal hantverkare som kommer för att byta din vattenmätare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar