Jamen... JA! Fredag! Det känns Fint. Med grymt gott samvete ska jag traska hem i den tidiga eftermiddagen och inte tänka på arbetet förrän det blir måndag morgon, igen. Jag ska läsa och skriva och pyssla och promenera och se film och ha det allmänt gott.
Det är mycket med kyrkovalet nu. Jag har bara följt det med ett halvt öra då jag själv redan valt. Att inte rösta, alltså. Eftersom jag valt bort kyrkan. Jag är inte medlem. Men jag förstår verkligen inte varför, i en kyrka skild från staten, riksdagspartierna ska vara med och lägga sig i kyrkans arbete? Kan någon förklara för mig vad de har där att göra? Jag förstår att det för dem som är medlemmar kan vara intressant att ha någon form av inflytande över hur ens skattepengar används, men det gäller ju alla andra sammanslutningar en kan tänkas vara med i också. Hur medlemsavgiften ska användas, alltså. Och kyrkoskatten är ju det; en medlemsavgift. Den tas ut via skattsedeln vilket i och för sig också är märkligt med tanke på att det nu gått ganska många år sedan kyrkan och staten gick skilda vägar. Vilket de alltså inte gjorde mer än... nominellt?
Det är ganska fantastiskt att de allra flesta betalar sin kyrkoskatt utan att kanske ens reflektera över det - medan det skriks i högan sky när radio- och teveavgiften kommer på tal.
Och så kommer det snart ett femte jobbskatteavdrag. Vi som har ett arbete ska alltså betala ännu mindre skatt medan arbetslösa, föräldralediga och sjuka ska betala mer, relativt sett. En logik helt värdig alliansen. Men det är samtidigt jävligt listigt för vem vill inte ha mer pengar i plånkan? Jag vill det absolut. Det finns alltid hål att stoppa pengarna i. men jag vill tusen gånger hellre ha högre lön än lägre skatt.
Men nu blir det nästan lite dålig stämning här i bloggen. Jag får väl avsluta med något positivt och käckt denna himmelsblåa, Fina Fredag. men jag kommer inte på något. Mina klämkäcka tankar är som bortblåsta och ersatta av den melankoli och sorg som kommer av att följa Kristian Gidlunds blogg. På sitt sista inlägg har han fått hisnande 1264 kommentarer. Men vad hjälper väl det. Där han befinner sig nu är han nog bortom. Jag tänker att hans allra närmaste finns hos honom. Håller hans hand, pussar försiktigt på honom och smeker hans kinder. Pratar med honom och håller honom i sina armar när han snart glider över till en annan sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar