Hur det nu gick till... men det blev en lång dag idag igen. Möte i arbetslaget och så mycket att prata om. Ett uppdämt behov. Lätt att tro att en liten arbetsplats inte behöver så många "formella" kontaktytor men behovet är lika stort som på andra ställen. Och så lite efterplock för min del. Kollegan S stannade också kvar en stund och det känns på något vis ganska trivsamt att vara kvar och arbeta i tystnaden och lugnet.
Så hem i tidiga kvällen. Ljum och skön luft. Sned sol. I min trädgård låg artontusen nedfallna äpplen så istället för att dra på långpromenad blev det trädgårdsstädning och det var faktiskt roligt. Av bara farten passade jag på att ansa lite här och var och sedan snyggade jag lite inomhus också. Vattnade växter. Fiffade och moffade. Lyssnade (lyssnar) på Rodriguez och tände några fina, väldoftande ljus. Ljuvlig tisdagskväll!
Fortsätter med lite trivsamt chattande med god vän, och sedan ytterligare en annan, medan mörkret blir alltmer kompakt därutanför. Funderar på gårkvällens skriv om relationer. Det är kanske som Cuby säger... omöjligt. När höga krav och förväntningar krockar med optimistisk marknadsföring och verkligheten är utgången ganska given. I min ålderskrets (säger man så?) bär vi alla omkring på en massa bagage. Ska vi dessutom orka kånka på andras blir det fort övermäktigt.
Och just nu har jag för övrigt fullt upp med att begripa alla turer i min visumansökan som jag helst hade velat kränga iväg den här veckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar