Jag hade kanske kunnat sova lite till, idag, men det är väl lika bra att komma in i vanliga morgonrutinerna direkt efter en helg som denna. Efter dusch och med en mugg kaffe bredvid mig känner jag mig som en människa. En ganska laddad människa. Trots allt. Jag får väl se hur jag känner mig framåt kvällen...Helgen lever kvar i mitt system och lär så göra. Musiken, förstås. Dagen i Riga. Och vännerna. Samtalen. Mestadels de oavslutade. För i ett sådant här sammanhang påbörjas så många, men få hinner fördjupas eller avslutas. Comes with the territory, liksom.
Ganska fullpetad dag framför mig. En del att förbereda, som alltid. Fadderlunch för våra ettor och tvåor, också. Lektioner, förstås. Försöka hinna få iväg min visumansökan. Långpromenad. Fixa någon fika till morgondagens arbetslagsmöte. Eller så köper jag något. Jag får se...
Mitt kvarter är disigt men sol har utlovats för dagen och temperaturen ligger på behagliga 12.9 plusgrader. Hösten, så här långt, är fin. Och kanske får vi en brittsommar, också? En kan ju alltid hoppas. För helgen som kommer önskar jag mig i alla fall skönt väder så att jag kan sitta på altanen i lugn och ro och sticka och läsa. Ta mig en eller annan långrunda i och omkring Byn. Vila i stunderna.
Jag minns inte alls vad jag drömde om i natt. Förutom en sak. I något sammanhang dök Bashar al-Assad upp. Jag kan meddela att han ser rätt sliten ut. Fårad och ovårdad. Lite som en uteliggare. Om mina drömmar nu ska fästas något avseende vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar