klimakteriekossor

Idag kör jag en annan variant på morgonmys. Jag tassar ner i köket på bara fötter (lätt kallt på golven) och fixar kaffe. Tar med mig en termos och en mugg upp till sovrummet och bäddar ner mig igen. Stil på P1. Idag handlar programmet om kvinnor i klimakteriet. En grupp kvinnor som ansetts ointressanta på alla sätt och vis. Inte sexuellt reproduktiva (och därmed också sexuellt ointressanta), inte aktuella för modeskaparna (trots att kvinnor som är 50+ har mer pengar att spendera på just kläder), är lite för tjocka, lite för blingiga, lite för tråkiga - helt enkelt ganska kassa och värdelösa, sägs det i programmet.

Är det så är det helt enkelt för jävligt. Alla, jag säger alla, kvinnor kommer att hamna i klimakteriet förr eller senare. ALLA*. Ändå pratas det så lite om det - förutom att ge kvinnor som en inte gillar, eller som inte passar in i ramarna, eller som helt enkelt (i kraft av kunskap, erfarenhet och insikt) vågar säga vad de tycker, även när det är obekvämt för andra, elaka invektiv som "klimakteriekossa", "klimakteriekärring" osv. Även kvinnor emellan. Vallningar, svettningar, bröst som blir större, sömnproblem, hormonsvängningar, oregelbunden mens, östrogenpiller och whatnot. Varför är det en sådant hysch om det? (Kom ihåg: ALLA!)

Jag är ju själv i den åldern då jag lär hamna i detta predikament, liksom mina jämnåriga kvinnliga vänner. Men pratar vi om det? Jag tror att jag har, noga räknat, en väninna (kan ingen komma på ett annat, mindre vitvinsfnittrigt uttryck än detta "väninna", om en ibland behöver specificera kön på den en skriver om - eller när "vän" konnoterar en vän av manligt kön?) som faktiskt pratar om hur hon själv mår och har det. Som tycker vallningarna är jobbiga och som inte riktigt gillar läget (och varför skulle hon det om hon inte känner sig hundra?).

Ni behöver inte vara oroliga för att detta ska bli en klimakterieblogg vad det lider (Kanske är jag redan där? Hur ska jag riktigt veta? Google har inte svaret på allt...). Det finns så mycket annat att skriva om. Men jag tänker inte väja för det, heller. Det är en del av livet. Mitt liv. Ditt. Allas (såvida du inte är uppväxt och fortfarande lever i ett munkkloster...).

Jag roade mig med att bildgoogla ordet "klimakteriet" och detta var första bilden jag fick upp:

Jag tycker den säger en hel del om den bild som förmedlas i samhället, i media och traditionellt... eller? När jag i stället sökte på "menopause" fylldes min sida med helt andra bilder. Den fördomsfulla, som avbildar en hysterisk, tjock, skitarg galning med gåstavar (ja, jag raljerar) dröjde ända till bild nr. 32 (samma bild som kom upp som nr 1, i min svenska sökning) ... 

Jag funderar... Handlar det om kultur? Hur ser man på klimakteriet, och kvinnorna däri, i andra länder? Är det lika stigmatiserande i USA? Japan? Wherever? Den här bilden dök upp långt innan bild nr 32, och den gillar jag skarpt. Jag tror fan den ska få bli mitt måtto, då. Eller... nu?

Jag lär i alla fall återkomma i ämnet.

All We Are - Doro (jodå... hon också...)

* Ungefär som att alla män, förr eller senare, kommer att få gubbrumpa, hängbröst, sviktande potens och [hyfsat ofta] prostatabesvär.