Höst är sköna promenader. Lagom raska steg utan synbart mål. Skön jacka, kjol och halsduk. Även om jag inte gitter träna, i ordets verkliga bemärkelse, varje dag så är min avsikt att ge mig själv en ordentlig daglig promenad, hela september. Jag började idag och hade en lös plan för var jag skulle promenera. Jag bedrev spaningsarbete också, under tiden. Jag spanade efter barn som lekte på lekplatser, människor som matade änderna i bäcken och den lilla sjön i parken, vackra gamla bilar, andra promenörer (halvsnyggt ord jag just uppfann) och, förhoppningsfull bortom allt hopp, ett trevligt ställe att ta en söndagsfika på. Konsum i all ära, men att sitta utanför kassorna, på de gröna stolarna, och dricka automatkaffe är marginellt mysigt.
Men...
Konditori Fenix är slutet och avvisande om söndagarna, precis som
Emmagården. Lekplatsen vid parken, liksom vid skolan, låg övergiven och tyst. De vackra bilarna har lämnat Byn. Butikslokaler ligger tomma och först tillbaka vid mataffärerna ser jag en och annan som söndagskompletterar och jag hejar på skriftställaren slash journalisten som kommer ut från Barrans lokalkontor.
Jag vet att jag ställt frågan förut, men den tål att upprepas. Varför håller inte något av våra två kaféer öppet om söndagarna? Jag har fått svar också, från det ena av dem. Svaret jag fick var att "
bagarna behöver ju ha helg, de också". Naturligtvis behöver de det. Men... jag skulle gärna äta ett mindre generöst urval av gårdagens bröd, eller upptinat, bara jag fick göra det i mysig miljö och med gott kaffe till. Varför är detta så omöjligt? Det undrar jag.
 |
| Tänk att en del villaägare är så jämrans slarviga... |
 |
| Nyponen är i alla fall mogna... |
 |
| Lite höstlikt är det ju ändå... |
 |
| Skogens röda guld a k a lunch! |
 |
| Den här fick dock stå kvar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar