oh well...

Regn hela natten. Svalare ute. Men inte värre än att jag kan sova med sovrumsfönstret öppet. Under duntäcket är det ju varmt och skönt. Jag vaknade vid fyratiden och låg vaken en lång stund innan jag lyckades somna om. Kanske var det tidningsbudets slamrande med brevlådelocken som väckte mig, eller kanske en kraftig regnskur. Lite seg känner jag mig nu, men inte värre än att jag kommer att vara klarvaken när jag kommer till jobbet.

Gårkvällens "mode"-bloggande gick givetvis inte obemärkt förbi. Jag har fått ett antal kommentarer på den både i bloggen och via facebook. De flesta tar det med en nyfiken klackspark och några verkar bli lite lätt provocerade. Inte så mycket av att jag skaffat en (mina skäl är ju ganska uppenbara) som själva företeelsen i sig.

Låt mig klargöra:
Jag gillar inte heller hijab eller ffa niqab/burka, något vidare (å andra sidan gillar jag inte mössa eller keps, heller - på mig själv, that is). I synnerhet inte i alla de fall då kvinnan själv inte har valmöjligheten. Eller när småflickor bär det. Om slöjan ska bäras som ett skydd mot mäns blickar (Oavsett om det är en kvinna eller en man som säger så) och småflickor ska bära den av detta skäl då är det inte friskt. Då ska pedofilerna dealas med, istället.

Men jag känner personligen flera muslimska kvinnor som säger att de själva valt att bära slöja (dock känner jag ingen som bär niqab eller burka) och i de flesta fallen ser jag ingen som helst anledning att ifrågasätta det de säger. För icke-muslimska västerlänningar är det alltför lätt att utgå från vår ideologiska horisont, lägga våra värderingar på alla andra och mena att alla ska tycka som vi gör. Har vi rätt att göra så? Eller har vi tagit oss den rätten? Och vad säger det om oss, isåfall?

I kölvattnet av det uppmärksammade hijabuppropet svallade debattvågorna. Här och här finns ett par artiklar att kolla in för den som känner sig hågad. Men inte ens muslimska kvinnor som de i GP-artikeln (den första av de jag länkar till) kan anses vara de med tolkningsföreträde. Frågan är mycket knepigare än så. Då menar jag givetvis inte regimer som talibanerna i Afghanistan eller Saudi där kvinnor ska osynliggöras och faktiskt inte ens får gå ut utan manlig eskort utan hur muslimska kvinnor här i väst väljer att göra eller inte göra.

Vad har vi för kvinno- och människosyn om vi utgår från att de flesta kvinnor som säger sig vilja bära slöja ljuger? Själva hijabuppropet var välment och det fick ju faktiskt debatten om hatbrott och dito våld att lyftas en smula, igen. De som valde att delta i uppropet kanske mestadels valde det för att visa att det INTE är okej att ge sig på någon annan, vare sig verbalt eller fysiskt, bara för att denna/e klär sig bortom gängse västerländsk norm, har en annan hudfärg eller religion eller, för den delen, pga någons sexuella läggning - snarare än för att stödja det förtryck som slöjan ofta (men fortfarande inte alltid) står för.

För många av oss som lever i Sverige är hela religionsgrejen svår att greppa. Vi har inte längre någon särskilt religiös tradition (Kalle Anka och Karl-Bertil på julafton, godis till påsk och sill och nubbe på midsommar är ju väldigt traditionellt, men inte särskilt religiöst). Kanske är det som det sägs i det här filmklippet att vi är världens mest sekulariserade land. Kanske är det vi som är de extrema..?

Imagine - John Lennon