växthuseffekten

Jakten. En ganska obehaglig film om den lilla stadens baksida. En film om hur skitsnack, baserat på ett barns lögner, sprider sig som en eldstorm och ödelägger en mans liv. En film om huruvida barn alltid talar sanning. En film om vad vänskapen är värd. En film om... livet. Därför innehåller den också hopp. För det gör livet.

Regnet. Trots att regnet hängde i luften drog jag på mig en varm luvtröja och mina knallrosa Nike och gick ut. Jag hann inte runda min egen tomt innan det började dugga. Ett mjukt, varmt septemberregn. När jag väl kom upp mot skogen var jag alldeles blöt i håret och på axlarna. Värre kunde det ju inte bli så jag knatade på. Tog vägen om sjön i parken, också. Väldigt lite vatten i sjön. Vid det laget höll det upp och luften blev kvav och fuktig. Tung att andas. Jag tänker på växthuseffekten och att den varit väldigt påtaglig de senaste månaderna. Skönt att komma hem sedan. Dricka kall flädersaft och ta en dusch. Trolla ihop middag. Vego, såklart.

Stickningen. Jag vill avsluta ett UFO* men det går sakta att sticka när de pratar danska i en film. Jag måste ju läsa på undertexterna...

Barnen. Lite chatt med Johanna och skajp med Matilda & Mike. Me likes.

Welcome to Night Vale. Jag har lyssnat på de fyra första avsnitten. Min tekopp!

Teven. Nu är det SVT2-kväll. Tända ljus. Glaset rött jag inte tog igår. Mer stickning.

Aqualung - Jethro Tull

*UFO = UnFinished Object