Nu är jag trött men vad gör väl det när jag till och med flängt iväg varenda papper jag kunnat uppbringa, officiella såväl som mindre officiella, samt mitt pass till ambassaden. Nu får det bära eller brista. Helst bära, dårå.
Ikväll är annars en sådan där kväll då det hade varit trevligt att samlas några stycken runt en het soppa, eller gryta, med nybakat bröd och ett glas vin. Levande ljus. Och så sitta där och småljuga eller kanske rentav vara helt öppna och ärliga och samtala om verkligt angelägna och viktiga saker - eller dela våra innersta funderingar och drömmar om livet och kärleken. Viktiga saker. Det hade varit fint, det.
Vara vass och analytisk? Ikväll? Nä, orkar inte. Men jag har ändå sett gårkvällens Agenda på SVT Play och undrar (fast på ett... retoriskt vis...) hur man kan sätta prislappar på barn med neuropsykiatriska funktionshinder - och sedan dra ner den verksamhet, och det stöd, de är så beroende av? Påstå att det inte finns ekonomiskt utrymme för barnen att utvecklas utifrån sina förutsättningar, på det sätt, och i den takt de behöver för att lyckas? För att nå målen? För att må bra? Hur kan man inte satsa på alla våra barn - diagnoser eller ej? Vad är det för ett jävla skitsamhälle som gör så? Är det ett samhälle vi vill ha? Leva i? Men ett femte jobbskatteavdrag... det ska vi ha! Fifan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar