Det regnar fortfarande och det får bli en paraplypromenad till jobbet om en stund. Regn är inte särskilt negativt i min bok. Det är mysigt på sitt vis och jag behöver ju inte tillbringa dagen ute i det. Hade jag varit tvungen till det har jag både rödrutiga gummistövlar och en gul regnrock att liva upp mig med. Skyddar mot vätan gör de också. Men för promenaden till skolan räcker det bra med ett golfparaply som det står Falkenbergs Sparbank på. Det har varit med mig i många år nu.
Idag, för trettioett år sedan, födde jag mitt första barn. Trettioett år. Var blev de åren av? Var är jag om ytterligare trettioett? Matilda är i alla fall fortfarande en ung kvinna... inte ens i mitten av livet än. Så mycket roligt och härligt framför sig. Just nu livin' the dream (en av dem, i alla fall) tillsammans med sin Mike. Om några veckor åker hon till Nepal. Just så orättvist och härligt och spännande är livet! Och jag unnar henne det - och allt annat därtill. Vi ringer en stund nu på morgonen och jag sjunger för henne och sedan planerar vi spännande grejer!
Matilda och Syster Yster |
2 kommentarer:
Kärlek! Och vilket fiiiint kort - tror vi ansträngde oss hårt för att inte gapskratta här, därav den lätt bajsnödiga minen... haha!
Tsss... ni är jättesnygga, båda två. :)
Skicka en kommentar