I sökandet efter ett förlorat minne hamnade jag i min gamla blogg, igår kväll. Och fastnade. Läste i över en timme tankar och funderingar från mitt Stockholmsår. Så mycket bättre jag skrev då. Så mycket intressantare. Massor av reflektioner över aktuella händelser. Engagemang. Stringens. Även då var det kaffe och stickning och mys och vardagsliv. Men också skärpa. Intelligens. Och så den här bloggen... Jag rodnar när jag inser hur jävla lam den har blivit. Så... vad hände? Hur blev det så här? Att jag skulle blivit lite avtrubbad av mitt småstadsliv är inte en förklaring som håller. Jag skrev ju större delen av den gamla bloggen innan jag flyttade till Stockholm (och jag märker nu hur fint jag trivdes där, om man bortser från en chef som sänkte min arbetsglädje och möjlighet att vara professionell till nollpunkten...) och den var skärpt redan innan.Seriöst. Här måste till en bättring! Världen brinner, förortstalibanerna frodas, vi kör miljön åt helvete i vansinnesfart och små flickor gifts bort. Svensk skola befinner sig på ett sluttande plan, homosexuella förföljs, oliktänkare fängslas och misshandlas och Guantánamo är fortfarande inte stängt... Ungdomar här i Byn känner hopplöshet, rasismens fula tryne bökar upp allt större ytor och det finns inget söndagsöppet kafé att trivas på här i Byn. Det är ju inte som att det saknas något att engagera sig i.
SKÄRPNING FÖFFAN!
Och minnet? Jodå, jag fann det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar