bredvidläsning

Ingen frost i natt. Bara skön sömn och en njutbar morgon. Om en nu kan kalla det njutbart att sitta vid sitt lilla köksbord med tända värmeljus, mjuk sjal om axlar och hals och en stor mugg hett kaffe i händerna, medan en lyssnar på uppslitande berättelser om syriska båtflyktingar. Om människor som lämnar allt och beger sig ut på havet för att nå en tryggare hamn, för sig och sina barn, och istället beskjuts, och dödas, av egyptisk kustbevakning och sedan får vänta på sitt fortsatta, ovissa, öde på en nersliten polisstation.

Jag håller på med delvis omläsning av Synligt lärande för lärare (J. Hattie) och finner nya dimensioner i den när jag samtidigt läser Johan Kants Yrke: lärare och Dylan Wiliams Att följa lärande. Jag finner andra dimensioner i de två senare också. En slags intertextualitet, om en vill. Eller bara en sammansmältning i mitt huvud som gör att jag hela tiden gör kopplingar och tänker vidare i egna led. Att kunna läsa flera böcker samtidigt är en tillgång.

Lite färre lektioner idag, eftersom en av industriklasserna är ute på praktik. Då hinner jag med möte med IKT-gruppen och lite extra uppföljning av mina distanselever. Och lite lyxig extratid för mer planering av undervisningen. Med planering avser jag inte detaljplanering av lektioner utan mer av tankar och reflektion och idékläckande för framtida behov. Framtiden kan vara imorgon, eller i nästa delkurs.

Matilda och Mike skickar en hälsning från ett litet tibetanskt munkkloster på ett nepalesiskt berg. De trekkade upp dit, fick vara med munkarna och äta och lyssna till kvällsdebatterna, sova och äta frukost. Nu är de på väg nerför berget igen. Avundsjuk? Moi? Nja. Lite, då...

Dear Father - Black Sabbath

PS. När jag blir diktator ska jag införa studiedagar som infaller med Bokmässan.

PPS. Mer om förstelärartjänstintervjuerna ikväll. När jag har städat, vattnat växter och vikt tvätt. Och funderat färdigt på om jag ska behålla mitt stora bord av björk och vad jag isåfall gör av ekbordet som medföljer äpplestolarna.