complainte

Marknad i Byn, imorgon.

Med några skivor västerbottenost, bestrukna med min chilistingsliga äppelchutney och nersköljda med ett gott appassimento, sitter jag i soffan och ser på ett teveprogram om människor som lever på extrema platser. Platser som antingen har flest soldagar per år, i världen, eller som har nattmörker månader i sträck. Jag hade hundra gånger hellre bott i Longyearbyen än i Arizona. Sån är jag.

Men mest är teveprogrammet en trivsam förströelse medan jag landar efter veckan och laddar för att se senaste avsnittet av Top of the Lake. Ladda och tänka efter. Jag funderar på det där med politiskt engagemang. Jag är [än så länge] medlem i ett politiskt parti. Ett parti vars ledare jag tycker är klok, genomtänkt, påläst och snärtig i replikerna. Under en tid var jag inte bara medlem utan också engagerad i partiets lokala styrelse. Men jag tappade sugen. Och om jag skulle skriva och berätta varför skulle det bli ett jämrans liv (nej, absolut inga snaskiga skandaler utan bara det en kunde förvänta, egentligen...) så jag får väl låta bli. Jag nöjer mig med att säga att jag blev... trött. Därmed inte sagt att jag inte vill vara engagerad. På riktigt. Inte genom en massa *gillande* och kvasitjôtande på Facebook kring random uppslängda länkar, till höger och vänster, utan något som gör skillnad. På riktigt. Men inte ikväll.

Nu ska jag fylla på mitt vinglas och tända ljus lite här och var.

Complainte pour ste Catherine - Kate & Anna McGarrigle