this thursday morning

Jag somnade alldeles för sent igår. Alldeles för sent. Men det var det värt. En mycket god vän, sedan länge, ringde och vi hade mycket att prata om. Då stannar tiden och själen blir varm. Jag behövde det där samtalet. Jag behöver den vännen. Vi behöver varandra. Vänskap måste en vara rädd om.

Att det var väldigt varmt och skönt under duntäcket, det fluffsiga, stora, gjorde inte uppstigningen lättare. Mitt hus är kallt nu. Rått, liksom. Jag tycker att om en bor på mina breddgrader är det mesigt att sätta på värmen före första oktober, men igår morse var det 1.4 grader när jag gick upp (ute, då) och idag är det några grader "varmare" men regnet smattrar mor fönsterrutorna och då är jag väl en mes, då. För nu ska värmen på. 

Johanna Thydell i Tankar för dagen. Om att glömma bort hur en drömmer. Jag vill gärna intala mig själv att jag fortfarande har drömmar. Eller... det har jag ju. Hemliga, fantastiska saker jag vill uppnå eller göra. Men de flesta av dem är sedan länge förpackade och lagda på en hylla högt uppe i en garderob. Jag vill drömma realistiska drömmar. Sådana som faktiskt skulle kunna slå in. Som jag kan förverkliga. Eller... skulle kunna, åtminstone. Livet lär mig att det nog är bäst så.

Eller..?

Ipswich - Georgi Kay